torsdag 1 mars 2012

I huvudet på en sjukling

Det är trångt där inne i mitt huvud idag. Känner hur det värker i bi hålor och öron. Det värker ända ner i käkbenet. Tankarna far runt utan någon direkt kontakt med varandra. Lite som det gamla tennis spelet på TV
Jag får göra det lite mysigt tänker jag, och tänder mej ljus och den goa brasan. Allt går mycket mycket långsamt. Jag för tanken ner till mina fötter , två kylslagna vinter fötter i raggsockor. Försöker känna efter om det är hål i sockorna. Orkar inte böja mej fram och kika. Drar det inte lite extra på ena foten. Åååå så svårt att definiera känslor när dom är så många i kroppen. Men om det gått hål är det ej så konstigt. Hasande har färden gått genom rummen denna vecka.
Åååå jag får väl titta då så denna fundering försvinner. Jag slår mej ner på en stol och böjer upp foten. Nej inga hål, inte ens i närheten av ett. Jag sitter en liten extra stund, nu när jag ändå satt mej. Försvinner ut genom fönstret och världen där utanför Det är inte lika grått idag. Där flyger en skata med en stor pinne i munnen upp till toppen av gamla äppleträdet. Så dom har börjat bygga nu. Då är det inte vindarna som ryckt loss dom gamla pinnarna som ligger på marken. Det är dom ratade pinnar till ett förbättrat boende.
Jag känner hur magen drar ihop sej. Bäst att slita på raggsockorna lite till. Det blir en smoothie. En smoothie fullproppad med allt nyttigt jag kommer på.
Och givetvis apelsiner. Jag känner ej smaken, men saften från klyftorna fuktar så gott i munnen.
Tänk att få ha egna apelsinträd i sin trädgård. Mmmm det hade varit underbart. Men vill jag ha mandelträd med och citronträd och...... Det låter som Italien. Jaha ja. Skall jag nu bo där så kan jag ju lika gärna ha en hel vingård med. Åååå så spännande. Jag skakar försiktigt på huvudet. Återkom till världen Maria. Hallå hallå ......... Smoothien och apelsiner hamnar tryggt och gott i min mage, och jag är tillbaka i soffans verklighet igen. Så mycket varmare och skönare det var där i Italien. Och vilken bra italienska jag kunde. Hade jag ingen aaaaaning om. Vist borde väl livet vara lika enkelt som tanken. Kanske det är det , men att jag inte ännu förstått det.  Jag lutar huvudet i handen och försöker tänka bort värken.
Varmt salt Maria, hör jag Per viska i mitt öra fast han är på jobbet. Varmt salt???? Jaaaaa just det. Tack Per. Ny tur ut i köket.

Jag häller upp grovt salt i en lerskål på den vedeldade köks spisen
Så varmt och gott i en stor ren näsduk. Den är blå med röda och vita ränder ute i kanterna. Mins att min morfar hade sådana En rejäl herr näsduk. Jag viker in kanterna så det blir som en kudde. Sätter mej i soffan med den lilla kudden mot höger örat och käken. Suck, så skönt.
Jag bestämmer mej för att dom förgyllda dagarna skall fortsätta. Ett litet glitter som piggar upp.
Det kommer små rarar på hejande sms från mina barn.
Nu skall jag gå och värma saltet igen och sedan vila lugnt i soffan några timmar med min toviga vinter hund

2 kommentarer:

  1. Min kära kära vän, ibland får man överge varmt salt och ta sig i raggsockskragen och gå till farbror doktorn. Även om han är skrämmande.

    SvaraRadera
  2. Fina allra bästa Lena. Jag vet. Men du vet hur jag är. Kan jag fixa det själv så är segern min. Doktorn var jag alldeles nyss hos. Han var så söt så. Fixade medecin och skar lite i mej. Här om dagen fick jag ett litet brev där stod det. Bästa Maria osv. Han är en rar en :-) Men lovar dej om jag inte fixar det så åker jag dit, Puss på dej och kram med

    SvaraRadera