En liten liten föraning av att det kanske, kanske kommer en vår, kändes i luften idag.

Solen skiner stark, och stolt blänker den i snö och is. 

Ögonen kisar

Skuggorna följer oss där vi går. 

Med en våldsam öl kagge och ett mycket litet huvud är min skugga ute och går med en tupp.

Och minsann ser det inte ut som om min skugga har glömt att stänga gylfen. Fritt hänger den där och marken ser blöt ut

Den skuggan får jag ta mej ett samtal med. Må så vara att vi bor på landet, men det finns gränser.

Under en stund lurar skuggan mej. När jag tittar igen ser jag åter hunden.

Så skönt.

 Vinden biter kinderna och jag känner rynkorna minska i samma takt som kylan drar samman skinnet.

En svag gnutta vår finns i den kyliga vinden.

Per har lämnat spår efter sig. 

En kopp ingefärs te värmer mej där jag står lutad mot husväggen och lapar lite av solen som silar ned genom grenverket.

Underbart ljuvligt att få stå där en liten stund med solens strålar mot mitt ansikte. Känna värmen och rynkorna återkomma.

 Liten jamis stryker förbi mej. Ser nöjd ut över att se oss ute. 

Mina steg leder mej tillbaka till verkstan.

Jag ser spindelnät överallt där. Dammsugaren kommer fram och jag börjar min spindelnätssugande.

Men allra först sätter jag mej ned på över våningen vid symaksinen.

Några sömmar skall justeras.

Ljuset strömmar in genom fönstret. Det är skönt att sitta där och sy. 

Se maskinen tugga sig igenom tyget, se hur det bundit i hop olika stycken, stryka med handen över sömmen, för att sedan godkänna och sy nästa söm.

Om det nu skulle bli regn i morgon dag, ja då skall jag be att få erkänna att i min framfart med dammsugaren kom det med två spindlar. Så felet skulle kunna var p.g.a. av detta.

I mitt inre hör jag min dotters hejar rop över detta tilltag. 

Yes........ två mindre att hata.

I alla tider har vi fått undsätta henne i svåra situationer där spindlar varit inblandade.

Nu mer är det hennes älskade man som får göra detta.

Jag tror du vet Max att du är en hjälte i dessa stunder

 

Morgonen bjöd på värme.

Min skägg prydde man hade tänt en brasa innan han for iväg, tidig på morgonen. Det var ljuvligt att stiga upp utan att huttrande ta sig runt i stugan väl insvept i raggsockor och och tjock kofta. 

Utanför föll vita flingor stilla och sakta ned. På marken låg ett vitt täcke. Alldeles stilla och tyst kändes världen. 

Vilken underbar dag att få vakna till.

Jag börjar sakta fylla min dag med nytvättad tvätt mm.

Snöflingorna faller fortfarande tyst och stilla där utanför.

Så går vi ut, jag och Semlan. Jag skall skotta fram små stigar att ta oss fram på.

En till vedskjulet, två till ladan, två till verkstan. en till parkeringen och till sist parkeringen. 

Det är puder snö, lätt att skyffla undan och värmande för kroppen att skotta undan.

Semlan försvinner för en stund

 Och helt plötsligt så står hon där igen. 

Alldeles jordig runt nos och tassar.

Jag går på spaning och följer hennes spår i 

snön för att upptäcka var hon grävt

Virrigt går spåren i snön, än hit och än dit.

 Och efter en stund ser jag

Ett mullvadshål som blivit

nogsamt undersökt av henne.

En mullvadshund, precis vad jag 

behöver i min trädgård.

Önskar bara att hon haft större 

framgång i sin jakt på dessa jord

 grävare.

I mitt förföljande i Semlans spår 

finner jag små underverk som snön och trädgården skapat. 

Vassa blad inbäddade i mjuk kall snö

En trädgårdsbänk som aldrig blev intagen. stolt står den där nu och visar upp sej i sin fullkomlighet.

Skuggan faller långsmal och sirlig framför den.

Jag smyger mej försiktigt fram. Det är så tyst att jag inte vill störa.

Framför stugan sitter munken på en bädd av mossa och väl insvept i snö.

I julas hade jag satt lite vit fårpäls runt hans haka. 

Idag har han iklätt sig en vintermössa.

Det ryker ur skorstenen och jag börjar längta efter en kopp te.

Lite till höger och bakom hallonen ligger min verkstad. 

Jag njuter lite till av min stund där ute i stillheten.

Så hör jag fågelkvitter. Hela min kropp reagerar innan hjärnan riktigt hunnit fatta.

Glada fågelkvitter i januari solen.

Cannada gässen avbryter fågel serinaden när dom drar över åkern i sin v formation

Nej nu går jag in och gör mej en kopp med te. Men när jag närmar mej huset känner jag att jag måste kika in genom fönstren. Det känns lite spännande, även om vi bor där själva.

Att kika in genom fönstren ger mej en liten ny dimension av hur vi lever.

Om inte detta hus varit vårt, och jag kikat in genom fönstren, vad hade det jag då sett där inne, och vad hade det då sagt om dom som bodde där.

Det är med dessa funderingar jag kikar in.

Jaha där är köket, det ser välkomnande ut tänker jag. Oj vad frukt dom äter här, skeva handstöpta ljus. Men vad är det för orangedärborta på fönstren mitt i mot.

 Ahaaaaa det är en blyinfattning i form av en blomma. 

Jag går några steg till vänster för att se genom nästa fönster.

 Oj öhhhhmmm rakt in i rumpan på en liten ängel. Rörigt folk är det nog allt ändå som bor här. Ser ut som om dom renoverar, varm och skön matta dom har. Hänger det något slags drapperi där till höger. Ser ju inte klokt ut. Vad tänkte dom med egentligen när dom hängde upp det.

Mitt framför kaminen. Nä men vänta, det är nog tvätt som torkar framför kaminen, påslakan kanske. Så är det nog. Smart.

Så går vi in Jag och Semlan. Jag gör mej en kopp te, men går strax ut igen. Inte kan jag dricka den där inne när det är så gudomligt härligt ute. Det får bli årets första kopp te utomhus. 

Jag går bort och lutar mej mot ett av dom gamla äppleträden. Står så en liten stund med en rykande kopp

och suger i mej av stunden och ljuset. Ser underliga skuggor som skapats på snön av vinter torra växter.

Så kommer åter min skägg läpp till man hem och vi står båda två en stund till där i det bleka solskenet innan vi går in och gör oss lite till livs.

Jag får ett telefonsamtal om besök, och slänger snabbt ihop en sockerkaka och tar fram hembakt bröd ur frysen.

Köket fylls av fniss och jollrande läten. MOMO säger William och fortsätter med några obegripligt ord.

Vad spännande svara jag, så fortsätter han i vild fart in i sovrummet där Per sitter vid datan. FAFA (översättning PERFAR) hör vi han hojta, samma procedur upprepas . Så springer han där i mellan köket och sovrummet gång på gång barfota på kalla golv. Kom får jag känna på dina fötter säger jag. Men det var mjuka små varma fötter som jag fick i min hand.

Hästar, tuppar grisar allt läggs på rätt plats. Vi hör honom grymta och härma djurens läten där på golvet.

Gabriella sitter i barnstolen och viftar på armar och ben under glatt joller

Jag bara njuter av deras varande i vårt hem.

Underbara härliga lilla familjen.

Vi fikar och mörkret faller ganska snabt utanför fönster och dörrar.

Det blir dags för lilla familjen att fara tillbaka till lilla staden bortom åsen.

Jag går in efter att vinkat av dom. Det är stjärn klart och nästan vind stilla.

Vi diskar upp och ställer tillbaka.

Tar på oss varmt och går åter ut och tänder en komloj

Det tar en liten stund att få den fylld av varm luft

Snart

Nu släpper vi den säger Per

Så glider den iväg upp i luften och bort över åkrarna.

Vilket bra avslut på denna alldeles underbara dag.

Nu är det kväll denna den 15 februari 2013.

Denna dag då grannens lille son fyllt 1 år, och säkert många andra med honom, Grattis hela världen. 

Och här sitter jag och viftar på tårna och känner mej varm, glad och nöjd. Tv:en babblar lite i bakgrunden.

I min mun känner jag fortfarande smaken av rosen teet jag drack för en liten stund sedan.

Som turkisk rosen marmelad fyller detta te hela gommen med glädje. Näsan spritter till och vädrar. Det är svårt att hålla ordning på både andningsvägar och självreflexen samtidigt utan att sätta i halsen. 

Himlen är nära i denna stund av njutning för gom och näsa

Direkt från Indien av dom finaste av vänner.

Liten Jamis sitter tålmodigt utanför vardagsrums fönstret på blomlådan och vill in. 

Ha ser ut som om han suttit där en stund. 

Snart säger hans ögon, snart kommer det någon och går förbi.

 -Där kom någon . 

Huvudet hans rör sig lite uggle likt från sida till sida på honom, spanar och kikar.

-Ser hon mej, rör hon (jag) sej mot dörren nu.

 Jaaaaaaaaaaa, jag viste det, jag vissssste det,  jeeeeeeee nu öppnas dörren för mej, lilla mej, endast för lilla mej.

-Bästa att skynda sej in så dom fattar att jag vill in.

Semlan dundrar runt katten, luktar och kollar av. Tittar på mej och menar. Skall han ha mat nu då skall jag  ha det med, bara så du vet.

På golvet ligger hela sjok av tyger i underbara färger och glittrar. 

Även dessa från Indien. Meter efter meter vecklar jag ut från deras inpackning, försöker svepa in mej i dessa. Hmmm hur gör man, trixar och fixar framför spegeln. 

Men hur jag än bär mej åt så ser det underligt ut på mej. 

Men så vackra dom är.

Jag virar in mej lite till. Beundrar verket med ett brett leende på läpparna.

Jag ser ju inte så där speciellt Indisk ut, men glittrar vackert och ser riktigt tjusig ut på mitt eget lilla sätt.

Jag fyller hela mitt huvud med dessa vackra tyger och låter dom vila där inne.

Snart hittar dom en form dom skall ha.

Nej det blir ingen bild på mej invirad i dessa underbara tyger. 

Velly solly, happi pepel ut der in tis bigg vörld.

Denna färg klick käns väl görande för ögonen 

mina. 

Efter så mycket av vinter vitt och grått, ger det hopp om en annalkande färg förändring.

Jag stoppar in en liten boll i min mun gjord på valnötter, pekannötter, dadlar, aprikoser, kakao, honung och kokos.

Mmmmmm gott.

Fnissar vid minnet när en av döttrarna skulle ha en liten energi kick på en lång resa.

Med i bagaget fanns en liknande blandning. Många blev det på resan.

Var lite försiktig så du inte äter upp alla på en gång. Du är ju inte riktigt van att äta dom. Kan sätta igång magen om du har otur, var mina ord när vi packade ned dom. 

Vid dotterns framkomsten blev stegen låååååånga till toan.

Men jag mumsar på. Toan är nära och jag är lite van vid dom.

I köket klingar skratten kvar efter middagen med mina vänner. Jag stannar kvar lite extra i köket och lyssnar till dessa kvarvarande toner.

Snart skall jag tassa in i duschen och använda min nya handgjorda tvål, även den med en kryddig doft av Indien

I ett fodral av formpressade banan blad ligger en rund liten hand gjord tvål. Med en alldeles lagom passform i handen.

Jag kommer att flaxa vilt i soffan, sedan jag satt mej där, resa mej och sätta mej helt utan anledning.

Bara för att få känna doften av kryddig tvål som blir i vinddraget av mina rörelser.

Men jag får vara försiktig så jag inte spiller  ut mitt väldoftande te med mina yviga rörelser.

Där skall jag sitta och sticka raggsockor denna vinter kväll och veta att det snart kommer en färg förändring där utanför.

Tack älskade happy couple för underbara presenter och en underbar stund med er idag.