Gnisslet från skottkärran har åter ljudit över nejden.

Denna vår flitigt använda skottkärra. Knöligt mamma tycker William och vill ha skottkärran för sej själv. Joanna skjuter glatt på, muskler kan jag höra hur hon tänker. Att se och höra dom rusa runt på en vinter trött gräsmatta får mitt hjärta att fnissigt slå några extra slag.

William vill gå ur, och tycker att hans mamma skall göra lika dant. Stopp säger jag innan Alex krånglar sej ur kärran.

Jag ser henne sitta där i skräddar ställning. Rund och vacker i sin graviditet. Tänk att jag har en sådan vacker dotter sittande uti min skottkärra. Jag vill ta ett foto på dej när du sitter där. Lägg händerna som på en buddha staty, så här säger jag och visar med mina händer.

Ja precis så, jag låter kameran knäppa några biler.

 Min buddha dotter med ett litet knyte i sin mage. Det där skulle jag kunna använda mej av på något sätt. Hur? Det läggs in i minnes banken, kanske poppar det upp någon idé någon gång.

För något år sedan fick jag en beställning på en figur i just denna ställning. Ur svart fin lera skulle dom formas.



Så kanske skall han ha en gravid kvinna vid sin sida. Ja så får det kanske bli.

Verkstan ropar på mej, men jag känner mej falnad liksom brasan. Jag drar några djupa andetag. Det hjälper föga. En nyklippt Semla ligger under filtar i soffan, under filtar för att hålla värmen. Mjuk som sammet. Några djupa andetag slinker åter ned i mina lungor. Jag skall gå och blåsa lite liv i glöden, brygga mej en kopp te, baka några mandel plättar och tända en brasa till. En i min verkstad. En liten stund skall jag sätta mej därute och bara vara. Lyssna på en talbok och låta fingrarna finna sin egen väg i leran