Hemma på Alexandra och Max gata i stan, där växer ett nytt litet barn rum fram.

Där är himlen blå och gräset krispigt grön.

På en liten kulle trängs det 5 får. Och under trädet står kossorna och bajsar.

Rummet är i början av sitt färdigställande.

Där skall bli kossor, hönor, får, traktor mm En bondgård

Grisarna får egna små hus och solrosorna är höga och soligt gula.

Alexandra och jag går ifrån en liten sväng för att kolla upp en sak på datan.

Det går någon minut, Alex reser sej tungt och tycker det blivit ovanligt tyst.

På den krispigt gröna väggen är William i full färd att måla med vit färg.

Jag tittar på hans kroppsrörelser, ser hur han har iakttagit oss och gör samma som vi.

Det är en lycka att få ha en alldeles egen livslevande liten kopiator i familjen

Jag måste skratta, där står han djupt engagerad i sitt målande. Vilken känsla för honom.

Att få måla på riktigt

Liten William har jag sagt. Kanske hinner lekstugan bli färdig i sommar. Då skall vi två måla den fin inuti. Fin i glada färger. Sedan kan vi sätta oss utanför i den lilla stugan och dricka te.

Jag lägger mej på golvet och tittar på Alex.

Stor och rund är hennes mage. Det stökas och sparkas där inne. Magen buktar ut lite extra. Alldeles öm i revbenen av alla sparkarna.

William slår sej ned på golvet där jag ligger.

Den runda magen försvinner ur bild och ersätts av ett runt litet huvud istället.

Fönstret är lite öppet, det strömmar in mjuk frisk luft. Och där ligger jag på golvet bland målar burkar, penslar, barn och barnbarn, känner mej så ofantligt lyckligt lottad

Jag går ner och gör en sockerkaka säger Alex. Vi följer med jag och William. Te tänker jag, jag vill fylla min mage med te, och liten snille Wille päron blixt vill alltid smaka.

AaOooo säger han och pekar på koppen, ja det är varmt vill du smaka, så blåser vi lite på vätskan, för att sedan sitta där och sörplar oss lyckliga