Munnen min är full av rosen marmelad, sötman och mjukheten är nästan explosions artad. Mmmmm gott. I morse fylldes huset med glada födelsedags sånger.

Klockan slog halv slag i 7. Per stegar in i vårt sovrum, i händerna bär han en bricka fylld av blommor, smörgås, tårta, te och paket. Ååååå så jag älskar att fylla år. det är så underbart att få ha en alldeles egen dag, en dag som sakta fylls av händelser och hurrarrop.

Efter detta hastar han iväg till jobbet sitt. Själv kasar jag ned lite till mellan täcke och lakan. Tänker att en liten stund till ligger jag här.

En liten stund gick, och jag känner mej lite rastlös. Det är dags att börja dagen. Kroppen är fortfarande trött efter helgen på hantverksmässan , och veckorna av slit innan den.

 Natten var tung och drömlös.

Sakta börjar jag ordna och stöka. Dukar fram för kommande gäster, röjer undan gårdagens te mugg och morgonens mumsande.

Det är uppehåll där ute. Jag tar med en liten skål när jag går ut i trädgården. Den fyller jag med hallon och smultron.

Så kom dom då. Mina fina små och stora.

Vi äter nybakade bullar. Proppar i oss dessa goa bullar. Även jag gör ett undantag. Sååå gott

Smultron och smörgåsar ligger tryggt i magen.

Liten trollunge ligger i köks soffan, nyäten även hon.

Är det inte dags för tårta nu. Jo men vist är det det.

Tårtan åker fram, och snabba Wille fingrar är där och känner på den.

Små fingrar åker in i munnen. Mmmmm sött mmmm.

Den lilla tyg hunden har även den varit i tårtan och smakat innan den får smaka vidare på semlans ben knota

Dagen fylls sakta av fniss och skratt. Vi går på upptäcks färd bland trädgårdens hallon och smultronplantor, vi leker spöken och låtsas skrämma varandra från vett och sans. För några timmar vandrar vi in i varandras inre trädgårdar och busar runt i dom.

Vilken fantastisk gåva att få möjligheten till detta.

Där i den lilla lilla hallen mot min verkstad finns en griffel dörr. Allt min hjärnan inte kan hålla i minnet kan skrivas ned där.

Litet snille fyller i med och lägger till. Smakar gott den där kritan, gnager och smakar. Den där lilla hallen är bra för andra saker med. Den är så där lite vid sidan om.

Helt perfekt att dra sej undan i när man vill bajsa i blöjan i smyg.

Kom säger Alex, kom så skall jag byta din blöja.

Jag lägger mej ned här och ser er inte, säger William

Nej bort försvinn, jag finns ju inte just nu.

Blöjan byts och allt är åter gott. Snart är det dags för lillasysters blöja.

Storögd, fjunig och förundrad över världen. Fylld av pussar från oss alla och även från Semlan.

Klockan tickar och det är dags för hemfärd.

Fnissen och skratten ligger kvar som pärlor i hörnen och fyller gästernas tomrum. Ett leende leker i mina mungipor.

Diskamaskin och tvättmaskinen startas, jag röjer undan. Det knackar på dörren

och utanför står finaste fina Christina med en korg fylld av rosentema.

Rosen tvål, Rosenvatten, Rosenmarmelad,Rosen godismarmelad Rosendoft i i hela korgen. Ett hjärta är fyllt av text.

Till         en

av de      finaste

rosorna i Guds

trädgård

från

xx

Mitt hjärta värms till bredden, mina ögonen fylls av varmt och min mun fylls av Rosen marmeladgodis. Jag ser dom fara iväg och jag känner mej ofantligt lyckligt lottad.

Jag faller tillbaka i tanken på Onsdagen som varit. Hur vi samlades vid Margretetorps Gästgiveri för att äta en god frukost och för att fira Joannas födelsedag.

En födelsedag som firas några dagar i förväg. Helgen var vigd till andra ting.

Tänk att för 25 år sedan låg jag där på BB med en nyutkommen liten Nanna. En tuff förlossning. Och nu sitter vi där och skall äta fin frukost.

Vi kramas och smusslar med paket. Ett stort runt bord ordnas för oss.

Paketen läggs på bordet. Ett framför Alex, så som det alltid har varit. Ett framför Joanna som ju var dagens jubilar.

Vi tittar och iaktager henne stint, vi vill se hennes min.

Jo men vist lyckades vi. Glad och glad igen sitter hon där med sitt uppsprättade paket.

Ett fallskärmshopp blev det. En önskan som länge funnits och som gick i uppfyllelse.

Nästa paket var två biljetter till Stormen,utomhusteatern som spelas ute på Kullaberg.

Det blev en nästan, födelsedag fylld av upplevelser.

Den varar liksom lite längre då

I Alex paket ligger ett par vandrings kängor, inför höstens promenader.

Jag kan hjälpa dej att prassla med ditt paket, säger William

Max frågar William hur vuxna brukar göra. Du menar så här gör William. Allvaret är stort. Vi fnissar.

Vi sjunger vår grattis sång några gånger till och blir helt plötsligt bara så mätta och trötta. Dagen knackar på och vi avslutar vår frukost.

Ute på parkeringen får William prova Robbis motorcyckel och hjälm

Waaaaaooooooooooo

hör vi där under hjälmen och visiret.

Waaaaaaoooooooo

hör vi flera gånger om. Robbin gasar med reglaget och lyckan är fullkomlig.

Två familje födelsedagar i tät följd.

Ååååå så lycklig jag är över att ha denna min familj.

 

Närgångna flugor surrar runt mej i denna stund

Min verkstad kändes full av flugor när jag kom ut i den igår. Hur i hela friden skulle jag kunna jobba i detta surr av närgångenhet. Jag stegar in i huset igen och hör mej själv säga -  Per. Jag har fullt av flugor i min verkstad, kan du komma med ut och smälla ihjäl dom.

Han tittar lika förvånat på mej, som jag känner mej över dessa ord från min mun.

När slutade jag att själv att taga dessa individer av daga.

Igår skedde detta tydligen.

Och lika tydligt verkade det som om jag anlitade Per till att avsluta deras liv.

Förundran över mej själv en Juli torsdag i nådens år 2012.

Jag känner att jag måste ta tillbaka mitt gamla jag i denna flugfråga

Bredvid mej står nu en skål med nyplockade röda vinbär. Mosade med socker. Transparent röda och knastriga av socker fyller dom gommen. Spottkörtlarna krampar i ett försök att hålla jämn takt med verkligheten, verkligheten som ögat just berättat.

Semlan ligger trött bredvis mej på köks soffan. En kvällspromenad avslutade arbetsdagen.

Uppehåll och ett gyllene ljus gav hopp, om att det trots allt finns en sol. Vete fält som sakta börjar gulna lyser gyllene. Jag glömmer kameran hemma. Vi skulle ju bara gå en sväng. 16 nyanser av grönt möter mina ögon, fält som böljar som havets vågor i en stilla bris, himlens moln som speglas i vattenpölar, svavelfärgade moln öppningar på himlen över de gulnande vete fälten.

Jag för höger handens fingrar mot tumme så det bildar en tunnel, den tunneln för jag mot mitt ena öga för att på så sätt skärma av alla intryck och bara se det som finns i denna min hands cirkel. På detta sätt vandrar jag vidare, allt medan Semlan snosar och för promenaden framåt.

Begränsningen av mitt synfält gör att världen helt plötsligt öppnar sej till dom mest häpnadsväckande vackra vyer.

Allt medan kameran ligger på köksbordet där hemma.

När jag kommer hem öppnar jag upp ett bildarkiv på datan för att titta på några bilder jag tog här om kvällen.

Kvannen. Min så högt älskade Kvanne. Så hög och ståtlig  som min kvanne är detta år, ja så hög har jag aldrig haft den innan. Över två meter står den där med sina fyllda  blomkorgar fulla av frön. Tunga av regn håller vissa grenar på att ge vika.

 Grannens fru kom förbi tidigare i somras och undrade om jag odlade björnloka.

Lite i förbigående nämnde hon att den växten försökte dom att i största möjligaste mån utrota från sina ägor.

Men nej det är min fina fina kvanne som står där på rad i all sin prakt-

Det vinglar det fram en fluga på skärmen just i denna stund. Ser hur den flyttar kroppstyngden till sina fram ben, för att i nästa stund lyfta bakbenen i luften och gnugga dom i en tvagnings procedure, allt i skenet från det blå ljuset på data skärmen. Jag hör Semlan smälla igen munnen och smaska. Det låter som hon fångade en. Duktig vovve. Ja ha ja och där kom en till fluga patrullerande på skärmen. Den stegar rakt fram till den som just tvättat bakbenen. Åååååå nej inget kopulerande på min data skärm.

Attans flugeländen.

Jag har bestämt mej. Jag går och hämtar flugsmällaren. Jag är nu åter Maria Flugdödaren..

Kopplar på en bister min och handen höjs i en hotfull gest.

Den första smällen hörs i natten.

Jakten har börjat





Jag sitter i köket, äter lite hemmagjord fudge och dricker vatten. Där utanför fönstren är det ett mörker som landar i fuktiga trädkronor. Jag ser en förändring i mörkret. Det ger mej en liten föraning av hösten. Men kanske är det så att regnet hjälper denna känsla på traven. Växterna i min trädgård ligger platt utefter marken. I skuggan av skyfallen som kommer bestämde dom sej för att ge upp. Att lägga sej för att vila utefter marken istället för att stolt resa sej mot himlen och en sol som inte vill visa sig. Jag får ge mej ut i morgon för att se vad som räddas kan. Det härjar en segdragen förkylning här i huset. Jag förundras över kroppen och dess produktiva engagemang Mjuka pappers näsdukar glädjer min näsa mycket dessa dagar. Per hostar och nyser sej även han fram i livet. Ryckigt går vår färd framåt. I verkstaden jobbas det sakta sakta för ett färdigställande inför Hantverksdagarna i Båstad sista helgen i Juli. Men jag är lite sent på det denna gång känner jag. Varför är det alltid så. Jag tänker, men än är det gott om tid, vist hinner jag.

Sedan står jag där med mitt begynnande skägg i brevlådan och upptäcker att kanske var det ändå så att tiden var närmare verkligheten än vad jag trodde.

Dörrar och fönster stängdes om verkstaden i dag, och en brasa i kaminen tändes. Det är så fuktigt i luften, att leran har svårt att torka. Dagarna går, jag klämmer och känner, bara för att upptäcka att skillnaden från föregående dag var liten. Men idag har en glad liten brasa sprakat och värmt.

Jag hoppas skillnaden märks i morgon dag när jag åter kommer på min kännar runda. Det börjar bli trångt på hyllorna där ute. Mina saker varvas med elevarbeten. Kurs alster som väntar på att glaseras.  Om ändå regnet kunde sluta för en tid så vi kan bränna lite i ugnen därute. Jag måste undersöka den och åtgärda den lite innan vi bränner i den igen.

Måstena är många som gör sej påminda, jag blir andfådd i själen. Försöker blunda lite gran, bara för att upptäcka att jag blundat för fel saker. Förr hade jag blivit orolig över mitt betende, men idag rycker jag lite förundrat på axlarna, skakar lite på huvudet så hår trasslet mitt uppå rör sej. Det ger mej känslan av att vara teskedsgumman. Men det hjälper föga att säga Göta Petter har jag märkt. Däremot har jag på senare tid börjat låta som den värsta avloppsrensare. Det är så jag själv rodnar emellanåt Sneglar mej lite generat omkring, bara för att upptäcka att nästa harang är mer och värre än den förra. Det måste var så att jag blivit påverkad av att ständigt vandra runt i arbetsbyxor med många fickor. så bra att ha för att fylla med skruv, spik, pennor, sekatörer mm. Sådant som jag glömmer att taga ur och som gör att tvättmaskinen stannar. Nääää hojtar jag då till Per, nu har skiten stannat igen. Per kommer då, skruvar av, lyfter ur och tar fram. Detta är fynden för denna gång säger han och står där med handen full.

Va.... säger jag då. Har DU inte plockat ur fickorna på dina arbetsbyxor innan du lägger dom i tvättmaskinen.

Var tog min kvinnlighet vägen. När försvann den, hur förvann den och var det så att den blev utmanövrerad av arbetsbyxor, snus och ordval som får den mest förhärdade att rodna.

Det måste bli en ändring på detta sa jag en dag till ett av mina barn, när vi stod och pratade. Den dagen ni ser mej springa runt här i högklackat och klipper gräset. Ja då vet ni att en förändring har inträffat. Jag ler lite över denna syn, för jag måste tillstå att jag har svårt att se detta ens för mitt inre. Jag undrar just vilken sorts högklackat jag skulle välja för min framfart i trädgården. Vass klackar för luftning av gräsmattan kanske, eller lite grövre med kilklack för att gräva upp potatis, höga platåpumps för att plocka ned äpplena från träden. Röda blanka när jag skall plocka tomater i växthuset. Men jag tror nog ändå att jag får börja med mina min mun. Den mun som är smal med ofylliga läppar strax ovanför min spetsiga haka. Hakan ja som nu mer har en kompis. Men dom där smala läpparna som ibland blir väldigt smala och mer likanar ett streck. En gång på åttiotalet gladdes mina ögon över läpp pennan, dom gladdes så mycket att dom övertalade läpparna att prova detta roliga instrument av förhärligande. Rita och förstora, bestämde sej handen i samspråk med ögonen. Njaee... tvekade läpparna. Men övertalades och lät det ske. Fylliga läppar skapades ur tunna läppar med hjälp av en läpp penna. Mins askungen när klockan slog tolv. Så även mina läppar. En härlig kväll och jag trodde bilden av fägring var kvar hela kvällen. Min spegelbild efter tolv slaget var en annan. Där synes smala läppar med en röd båge en bit ovanför. Men var tog all övrig färg vägen. Ja det var sista gången läpp penna användes. Smala läppar får vara smala läppar. nariga kan dom bli ändå. Orden som kommer ur dessa läppar är dock fylliga och runda. Inte behöver dom bli lika smala som läpparna men kanske bör dom dock filas till lite för att bättre få plats i öronen.

Nu börjar det blixtra därute i mörkret. Jag skall släcka ned här inne nu och beskåda detta skådespel där ute.



Tänka att det är sommar. Det är sommar och tiden bara flyger förbi mej i vådlig fart. Jag tänker ibland att om jag bromsar min dag, så rusar kanske tiden mindre snabbt förbi. Men jag har inte märkt någon skillnad. Fast jo det har jag ju, jag mår bättre de dagar jag stannar till. Idag är en sådan dag då jag försöker bromsa upp och vara mer lyhörd för det som finns runt mej.

På diskbänken står just nu en skål med vackert röda jordgubbar. Dom har jag lyssnat på. Dom viskade förföriskt när jag gick förbi dom i förmiddags. Kom, kom, vi är solvarma idag, kom, kom och smaka på oss. Låt oss förgylla din dag med vår sötma. Hur kan jag motstå en sådan lockelse.

Dom skall strax ned i min mage och färga den lika vackert röd.

Färgglad mat. Sommar mat.

Ute på gräsmattan viskas det inte. Det tjattras för fulla näbbar. Hundra tals sitter dom där, dessa stjärtlösa pigga små starar. Unisont lyfter dom vid minsta ovälkomna rörelse. Som ett flygande sillstim täcker dom himlen för en liten stund, för att lika snabbt komma tillbaka och musa vidare på maskarna i gräsmattan.

Här inne ligger det som en filt av dämpade ljud. Per har jobbat natten.

Jag till och med tänker lite tyst för att inte störa sömnen han så väl behöver.

Mina tankar vandra till dagar som varit. Jag stannar till i tanke flärpen som det står Natt Raku på.

Den tanke mappen är full av kreativ härlighet. Bilder av dessa nattliga händelser seglar upp för mitt inre öga.

Vi hade dessutom sådan tur med vädret

Jag och Semlan anländer till Kattis lilla korsvirkes gård i Åstorp / Södra Varalöv



Skröjbrända vackra skålar som Katti gjort och präglat med spets.

 Det glaseras för att sedan läggas på en glödbädd för torkning.



Det sprakar och gnistrar för fullt. Presic så som det skall.



Det glöder över allt. Ljus och marschaller, glödbädd för torkning , ugnen och dess skorsten och för att ej glömma en solnedgång. Det är vi inte bortskämda med denna sommar.

 

En bild som beskriver sig själv



Det är dags att öppna ugnen. Herre Gud, hur kommer det att se ut ....



Där står Kattis skapelser. Åtrån, Madonnan och Livets tallrik som lågorna närgånget omfamnar.



Vi plockar ut de glödande alstren för att sedan lägga dem i vatten för avsvalning



Tänk den höll livets tallrik, för dessa våldamma temperatur förändringar. Så vacker den blev, och så sann.



Semlan sitter med och iaktager, och ibland drar hon iväg och skäller på något i mörkret



Där i vattnet som blivit smutsigt av sot, där hittas det skatter i skenet från ficklampan och stearinljus



Den andra natten tände vi ett hjärta som avslut för denna omgång av Natt Raku

Länge brann vårt hjärt och lyste upp runt om oss. Klockan blev mycket även denna natt när jag reste hem över åsen i min lilla mopedbil tillsammans med Semlan.

Natten innan slöt det upp en kanin vid min sida. Där i mellan granar och bokskog mitt uppe på åsen kör jag i min alldeles lagom fart (45)

Länge sprang den där bredvid oss för att sedan i en skarp sväng avvika in i skogen igen.

Något senare börjar den branta backen ner över åsen mot Östra Karup och Båstad. Där högt upp i backen tittar jag nedåt, det käns som att sitta i ett enmotorigt flygplan färdigt att gå ned för landning.

Jag känner hur det hissnar inom mej. Så fantastiskt vackert och storslaget.

Jag puttrar vidare och närmar mej hemmet. Himlen blir ljusare och ljusare. Dimslöjorna som sveper strax över marken och fälten gör att världen färgas i ett turkost skimmer. Det är verkligen magi i denna natt, och det är länge sdan jag varit med om något liknande.

Klockan är nästan halv fyra på morgonen när jag landar på vår lilla gård i landet Menlösa.

Nu när jag sitter här med både en hund och en katt i köks soffan bredvid mej, då känner jag hur längtan angripa mej. Längtan efter vår nästa Natt Raku. Den skall vi ha här i Menlösa.
Jag hälsar dej välkommen,
och
jag tackar även er som var med på vår Natt Raku, och gjorde dessa nätter alldeles oförglömliga.
Tack Katti för att du är just Katti. En av dom allra godaste karamellerna i min karamell skål.
Nu fnissar jag lite när jag läser vad jag skrivit, detta börjar likna förbladen i en bok.
Tack alla ni som läser dessa rader.... fniss

Vill du se mer om vår Natt Raku.
Gå då in på

http://creativepink.blogspot.com


http://www.uddaform.se/
klicka dej vidare här ut på facebook och kika

www.galdrakeramik.se

Galdra Keramik finner du även på Facebook









  









En bild som beskriver sig själv