Idag ligger det ett vackert vitt täcke över marken. Stilla har flingorna fallit under natten och halva dagen. Men nu har temperaturen krupit upp till +5 grader och allt smälter lika stilla som det föll. Det finns en vacker tystnad i snön som jag tycker så mycket om.

På spisen står en järngryta full av lins och morots soppa.Gyllene fyller den grytan. Vackert mot det svarta järnet. På bänken står nybakat bröd, toppat med oliver och salta flingor.

Jag tänker på maten jag åt i går. Bland annat en linssoppa. 

Vi for iväg igår, jag och Per. Ner till Malmö för att inhandla lera till mej och min verkstad. Och på en sådan resa stannar vi för njuta. Stoppet är Lund. Där i denna vackra stad som känns så full av liv och tankar, där finn en liten liten restaurang.

Inte alls en vanlig restaurang.

Där finns Govinda.

Var gång vi kommer dit, blir vi så lyckligt fnissiga av förväntan. Där är alltid fullt av folk, men oftast så finns det ett litet hörn att slå sig ned på. Denna mat får alltid min kropp att bli lugn och själen gråta av lycka.

Måhända att det inte ser mycket ut för världen, det som ligger där i skålar och på fat framför mej. Men när det når min mun och gom, ja då är det så fulländat. Detta är mat så välbalanserad och så full av kärlek, att jag  kan njuta till fullo.

Där sitter vi en stund i tystnad och mumsar i oss, låter blicken vila på gården genom fönster rutan.

En vacker liten bakgård som får mej att tänka på gamla Haga i Göteborg. Den känslan gör det inte mindre trivsamt att sitta där. Och trots vår något ojämna på hälsning på Govinda, hälsas vi alltid lika glatt igenkännande med ett litet samtal. Ett samtal som får tiden att stå still, ett samtal som fortsätter där det avslutades förra gången Vår lilla oas, inte allt förlångt hemifrån och ej heller allt för nära.

Min måltid måste jag alltid avsluta med en liten sesamkaka som bara smälter i min mun. Först efter den är jag beredd att resa mej för att gå

Lyckligt förnöjda kan vi nu fortsätta vår resa ner till Malmö. Vi skumpar vidare på småvägarna i Lund med släpet bakefter, oss innan vi hittar ut på motorvägen igen. En grå tråkig motorväg, men det märker vi inte för vi är fortfarande fulla av förnöjsamt fniss