torsdag 27 december 2012

Jag är så glad över mitt nya förhållande.
 Lycklig och glad.
Tänk att råka ut för denna förälskelse mitt i julhelgen och dessutom snabbt och passionerat inleda ett förhållande utan den minsta känning av dåligt samvete.
Bara denna känslan gör mej nästan lyrisk.
Nu äntligen känner jag av det alla i medelåldern pratar om. 
En ny slags frihet, och struntar i allt känslan.
Åt fanders med dåligt samvete.
Min nya förälskelse är stark och kraftfull och kommer från
Dorset.
Men det  gör nästan ingenting, vi pratar inte så mycket med varandra, nu fnissar jag lite kokett trots allt.
Kyssarna våra får mej att känna hur det gungar under fötterna på mej. 
Helt underbara är dom och smakar ljuuuuuvvvliiiiigt.
Tyvärr så är kanske doften från min Dorset förälskelse något mindre passionerad. Den stannar kvar i hela huset en lång stund efter våra möten
Men jag har ej ännu vågat att klaga över detta. Jag bara njuter och håller andlöst andan en stund.
Att sedan känna doften på mina fingrar en lång stund senare, ja det är nästan ljuvligt det med.
Så jag klagar nog inte trots allt.
Men snart, snart är denna förälskelse till ända.
Några få tillfällen till tror jag det blir, men sedan är det slut.
Jag får ju passa på när Per är på jobbet.
Lite hyfs får jag ändå visa.
Våran möten sker oftast i köket och vid köksbordet. 
Mmmmmm ljuvligt ljuvligt.


Prova att kyssa den ni med. Kanske faller ni lika handlöst som jag.
Tack för denna andlöst goda Julklapps ost

söndag 23 december 2012


Ett stilla lugn har lagt sig över gård och stuga. Det blåser kraftiga vindar utanför dörren. I hallen är det kallt. Jag stänger dörren dit för att inte släppa ut värmen från brasorna i köket och rummet. 
Katten sträcker ut sig i soffan, sneglar lite på mej och sträcker på sig lite till. Han njuter av stillheten han med.
Ingen liten hund i huset, hon är i staden och njuter av stadens liv och rörelse. Jag skyndar mej med stickorna. Dom slår taktfast mot varandra i en hastig marsch. 
Bara lite till skall jag hinna innan jag går ut och ordnar med ved och fågelmat, bara lite till.
Ur garderoben plockar jag fram termobyxor och fluoriserande jacka.
En färgglad köttbulle hägrar sig i spegeln. Byxorna är för långa så dom får rullas upp.
Det prasslar glatt om mej när jag klumpigt rör mig framåt. Veden bäres in och jag ställer lådorna i hallen så länge, var gång jag öppnar dörren så kommer en pust av väldoftande rök från rökelsen som pyr från sin behållare. Det doftar tryggt och hemma.
Småfåglarna far runt i vinden och kämpar mot vinden för att komma fram till frön och talgbollar.
Jag fyller på så dom har fram till mörkret faller. Jag sneglar mot den mulna himlen. Det är inte lång stund till det är ljust. 
Så går jag mot grinden för en promenad, jag har vinden i ryggen så promenaden går i vådlig fart framåt. 
Där en bit fram åt vägen svänger jag till vänster och efter ytterligare en bit svänger jag åter till vänster.
Vinden friskar i, så glad jag är över alla mina kläder på kroppen. Jag stannar flåsande och stiger in i en hage.
Nu har jag kommit till en plats som jag ofta återkommer till. Den väcker min nyfikenhet. Det är något med denna plats som fascinerar mej.
  Jag står med åsen på min högra sida och där rinner en liten bäck, där är den gamla gamla eken som jag bara når till hälften om när jag kramar den, och till vänster anar jag lämningar efter en liten stuga.
Eken lutar och följer vindens riktning. Jag ställer mej på lä sidan, skyddad från väder och vind. Känner den grova barken mot jackans rygg och känner  leendet i mitt ansikte bli bredare. 
Attjooooo
Jag nyser, vänder mej mot eken och ber om ursäkt.
Där vill jag stå en stund till, vill höra trädets berättelser om den lilla stugan och livet sedan den var ett litet träd. Men vinden friskar i, och jag får röra mej hemåt.
På vägen förbi den lilla stugan( ja det är ju bara grunden och fundamentet för spisen som är kvar, men i min värld ser jag stugan klart och tydligt )stiger jag in i den och känner tidens vingslagen dra förbi mina ögon.
Jag stiger åter upp på vägen och går hemåt. Vinden piskar mitt ansikte med små små flingor av snö, dom sticker mina kinder, och jag får nästan gå dubbelvikt i vinden.
Ibland vänder jag mig om och sträcker ut armarna och lutar mej i vinden, låter mej vila så en liten stund innan snöflingorna får fortsätta att ansätta mina kinder.
Åkrarna är nästan kala från snö, men den nya snön som kommer far i i rökmoln över dom. På vägen ringlar sig snön fram i grupperingar, som snö ormar i vådlig framfart på väg till en viktig plats. Jag tror dom var sena med tanke på farten dom hade. 
I brevlådan ligger ett paket med ett kort på. Nyfiket klämmer jag på det.
Det är skönt att komma in i stugan igen, där glöder det fotfarande i spisen och jag stoppar in nya ved klabbar, lika så i köket.
I morgon är det jul afton. 
Marken färgas sakta vit därute.
Jag önskar alla er därute en riktigt underbart härlig jul.
Utan stress, utan måsten, utan egoism och utan elakheter......
Med Lugn, med kärlek, med harmoni, med vänskap och värme.
Ha en alldeles underbart härlig Jul och var rädda om er
önskar jag er från mitt hjärta.

 


fredag 26 oktober 2012

Trädet som står nere i ena hörnet av trädgården, det träd som i lite över en vecka lyst klart gult. Det trädet som tog över solen ljus när det var mulet på himlen. Det trädet lyser inte med sina löv längre. Löven ligger skrumpnade och mindre gula på marken. Nu ser jag åter Hallandsåsen genom grenverket på alla de andra träden. Träd som mörka trådiga siluetter mot en för varje dag blekare himmel. Några kossor går kvar i sin hage på andra sidan bäcken och betar.Lugna rara kossor med blöta mular och vackra ögon.


Det smattrar på taken av stora hagelskurar. Jag ser hur hagelkornen studsar glatt och högt på marken.
Runda, stora och kalla ligger dom där. Som ett meddelande från Kung Bore, så att vi inte skall glömma att det är hans tid nu. 
Jag trotsar denna tanke genom att tänka att det är som om någon var tröttnat på sin sacko säck och bestämde sig för att tömma den just här och nu. Dom där kornen kommer blåsa bort vid nästa vind by.
Men istället så smälter kornen sakta, det droppar från taken och nästa hagelskur trummar ned sin ankomst.
Tystnade faller i vårt lilla hus. Så skönt, så stilla. Jag vilar mej en stund i denna stillhet. 
I fyra dagar har jag flätat små tunna flätor. Jag har fyllt Joannas huvud med dessa flätor.
Konstgjort hår som flätas in i hennes eget. Det tager sin lilla tid dessa flätor.
Rasta flätor. Hon är så fin  i dom, i dessa flätor, min dotter. Under tiden har filmer flimrat förbi på tv:en, avbrutna av våra samtal.
En eller ett par gånger om året skapas dessa nya flätor, för att sitta i några månader och sedan plockas ur.
Lika glad när flätorna är dit flätade, lika sorgsen är hon när dom skall bort.


När Joanna var en yngre Joanna och gick i grundskolan, hade en klass kompis till henne frågat sina föräldrar om inte hon med kunde få flätat rasta flätor på sitt huvud.
- Nej barn svarade hennes föräldrar, det är bara knarkare som har sådant på sitt huvud.
Det är ett uttalande som får mej att både le och bli sorgsen.
Nu skäller Semlan , hon skäller som att det kommer någon på besök.......

Några timmar senare.....
Nog var det besök alltid. Tystnade byttes mot samtal, tända ljus, te och smörgås.
Ett mycket trevligt initiativ att svänga av för ett besök i landet Menlösa.
Kvar finns nu ett stråk av våra samtal, tesump och lite smulor.
De får ligga där och vila i ljuset från en begynnande fullmåne som strilar in genom fönstren.
I morgon kan jag kika närmare på dessa rester och fundera vidare på våra samtal och iakttagelser som gjordes, smulorna städas bort, tesump slängas i komposten mm.
Nu är jag bara trött och lite hudlös på grund av händelser runt mej, händelser utanför mej som jag ej kan göra något åt. 
Även dessa händelser får mogna till vad som det skall bli av dem, och under tiden får jag vaggas med.
Att låta sig vaggas med är ett mycket mer givande och behagligare tillstånd än att krampaktigt göra motstånd. Hur krångligt det än må vara så går jag mer hel ur situationen, än om jag gör mej blind och döv.
Jag kände igår att det börjar bli dags att förbereda sig för detta.
Kanske det tar sin lilla tid, det är också ok.
Jag börjar med att nynnar på små visor under tiden......


onsdag 5 september 2012

Klocka blev mitt i natten och lite till. Mörkret är kompakt utanför dörrar och fönster. Dagen vek hädan mot en ny dag. Snart är den här. Vindar har blåst med lätt kyliga vingslag runt mej idag. Jag kände dessa vingslag när jag plockade havtorn i min trädgård.
Intensivt vackra orange bär som sitter envist och intensivt, tätt tätt inpå buskens grenar. Saften från bären som sakta rinner utefter handen och armen på mej, och kylan som vinden förde med sig och svepte runt min rygg.
En dag av tystnad. En sådan dag där hjärnan har dialoger med sig själv. Dessa dialoger kan ibland skena iväg på ett förunderligt sätt.
Idag mulnade dessa dialoger i samma fart som molnen på himlen täckte solen.
Trampande efter gräsklipparen, räddande diverse insekter och djur på min framfart med mungipor som hängde tungt ned mot marken. Det var rent förunderligt att dom inte hasade i gräset och for in gräsklipparen.
Det är svårt att skaka huvudet tomt när den väl blivit angripet av dysterhet. Då hör jag en väns röst inom mej som säger ,att jag kan lura kroppen till glädje genom att skratta och le fastän jag inte är glad.
Härliga underbara ord. Så jag drar och hivar upp mina mungipor, vänder dom i motsatt riktning och känner hur rynkorna runt ögonen vecklar ihop sig.
Så fortsätter jag att vandra bakom min gräsklippare, men denna gång med uppåtpekande mungipor.
Här ar mycket att klippa och det tager sina modiga 3 timmar lite drygt. Under dessa timmar ler jag stadigt och känner hur det klarnar inom bords.
Känner dysterhet och ilska bytas mot lugn och glädje.
Så förunderligt ändå att genom att aktivera lite ansiktsmuskler så kan jag förändra min sinnes stämning så radikalt.
Jag bestämde mej att utöva denna aktivitet av mina ansiktsmuskler dagligen, Det skall bli mitt nya gymnastikprogram.
I trädgården stannar jag och står helt stilla. Tittar på växtligheten runt mej. Ser växter som kommit i skymundan, ser hur jag måste göra förändringar och förflyttningar.
En del stora ,en del små.
Ibland vill inte spaden riktigt ned i marken, jag tar det som ett tecken på att växten vill stå kvar. Andra gånger smälter spaden ned i marken, och allt går lätt
Per sa jag här om dagen, jag behöver din hjälp att flytta en stor växt. När man säger så till min skägg prydde man, så kan man se hur han stelnar till. Men man måste känna honom väl för att kunna se det.
Det där lilla krampaktiga leendet och ögonens något förstorade stela blick.
En blick som säger.
Ååååå nej hon vill ha hjälp i TRÄDGÅRDEN. Och känner jag henne rätt så går det ej att förhala. Ve allt trädgårdsarbete. Tvi och åter Tvi, hjälper det månne om jag mumlar en formel av okvädningsord.
Jag ser resignation i blicken när han gåttigenom allt och kommit fram till att det ej finnes någon återvändo.
Några dagars frist får han dock, men jag återkommer med min önskan om hjälp, och då för att åter se detta utspela sig för min blick.
I verkstan står en ugn snart färdig för bränning, på arbetsbordet står en docksäng  i förvandling från skitigt vit till svagt svagt blålila och med blommig tapet limmad på gavlarna.
Madrass och säng kläder skall sys och försköna denna lilla bädd redo att mottaga diverse saker att nattas i. Bredvid docksängen ligger ett fönster som bättras på. Fönstret som skall sitta i mitt skafferi.
Så varde det åter ljus i skafferiet.
Vi byter fasaden vid köket och skafferiet och det visade sig att det tidigare har suttit ett fönster där. Och vad är väl ett skafferi utan ett fönster.
I detta lilla hus är det inte så särdeles ljust.
Så allt ljus som kan fås tages tacksamt emot.
Käkarna knakar i en enorm gäspning, det är dags för mej att uppsöka prassliga lakan och pussa på en drömmande Semla.
God Natt där ute i stora vida världen 
God Natt 

tisdag 14 augusti 2012



Smultronlikör
Smultronpunch
PunchDoftandeSmultronRakuLikör.
I te skåpet vid murstocken står två flaskor renat. Dessa flaskor står där i väntan på att omvandlas till tinkturer.
Det här hoppas jag bli en alldeles särskild tinktur.
En tinktur som används när saknaden av sol blir förstor.
I bokhyllan som står vid samma murstock i  köket plockar jag fram en bok.
En bok med vägledning på underbara likkörer.
Jag bläddrar runt i den och mins. Så många av dessa jag gjort. För många år sedan när jag inhandlat denna bok så bodde vi i ett litet hus vi hyrde. I den trädgården och även i andras trädgårdar plockade jag diverse ingredienser. I fönstren i det lilla köket stod burkar och sög åt sig solljuset och glimmade i underbara färger. Var morgon pratade jag med mina burkar undersökte och tillsatte bär och socker. Smakade och funderade.
När denna ritual var avslutad doftade köket förföriskt och jag var lätt snurrig i huvudet.
En del likörer finns fortfarande i mina gömmor.
Ja det var inga små mängder som tillverkades den sommaren.
Några underbart härliga, andra fick mogna och vissa blev aldrig vad jag trodde dom skulle bli.
Jag återgår till nuet och funderar, tittar i registret och hittar vad jag söker.
Smultron likör.
Här rekommenderas även att göra en Smultron Punch
Ordet triggar mina sinnen och jag kan nästan förnimma smaken i min mun.
Hur blir denna smak om jag nu tillsätter lite rökighet.
Kan fungera...... faktiskt tror jag det kan funger.
Jag ger mig ut på jakt efter smultron i min trädgård. 5 dl smultron. Det behövs nog mer men det är en bra början
En flaska med bred hals tages fram. Den skulle egentligen varit till rabarbersaften som står och väntar ut sig själv några dagar till. Jag tager en annan flaska till saften bestämmer jag mig för.
Jag blandar renat och arrak.
Pluppar i mina smultron, dom hoppar glatt i flaskan med små plumsanden.
Arraks doften, spritånger och lite smultron doft fyller luften runt mej.
Glädjeskutt i mitt inre.
Jag skakar flaskan och tittar in i den gyllen vätskan. Ser något i botten på flaskan,  ser det inte ut som en liten skalbagge.
Ååååå nej det är en liten skalbagge.
Ser hur den kämpar där i spriten. Åååå stackars stackars.
Jag skyndar mellan skåpet och diskbänken. Tar fram en en skål och skyndar mej att hälla ut smultron och sprit. Det skvätter utanför, men så får det vara, här är det frågan om liv och död.
Smultronen flyter i skålen och gör det omöjligt att se vad den lille gynnaren är.
Jag skyndar mej att få bort smultronen, och där är den, jag fiskar upp den, sköljer av den spriten på dess kropp med några droppar vatten.
Är den död.......
Ser att den rör sej lite..
Herre gud vad den måste vara full.
Den sitter där på disktrasan


Jag lägger disktrasan med skalbaggen på utanför köks dörren. Det fläktar lite i luften, kanske piggar den på sig.
Jag går in och hämtar ett litet stycke tunn nylon, knyter ihop det i ena änden.
På min väg ut går jag förbi skalbaggen och ser att den har rört sig.
Så skönt. Då han jag kanske att rädda den ändå.
Jag går bort till tunnorna med det brända såg spånet som blivit efter rakubräningen.
Där fyller jag mitt lilla knyte och gör en ny knut för att inget skall ramla ut.
Håller det lilla paketet i mina händer och luktar på det.
Mmmmm jo vist luktar det raku.
Vandrar tillbaka till köket och ser att skalbaggen har flugit sin väg. Jag undrar allt lite om han vinglade på sin färd.
Jag skulle velat se det, men är nöjd över att det blev en färd för den i alla fall.
I köket fyller jag en burk med socker och stoppar ned mitt brända knyte där i.


Nu får jag snällt vänta och se om det blir som jag tänkt mej. Smultonen skall få sällskap med mer smultron för att sedan ligga och vila i spriten i 3 månader.
Sockret skall jag tillsätta när jag fått den rökighet jag vill ha på den.
Men kanske kanske skall jag ta en liten mängd smultron sprit och testa först.
Det är ju synd om det blir en massa äcklig likör
Jag står där i mina begrundningar när jag hör hur det skramlar i badrummet.
Sneglar och ser tvättmaskinen på upptäcksfärd igen.
Denna tvättmaskin har börjat göra små och större upptäcksfärder i vårt badrum.
Ibland är den rent rabiat i sin färd.
Dom dagarna får jag plocka fram dammsugaren för att återställa verkligheten där inne.
Idag när jag puttar tillbaka den till dess plats, passar jag på att fråga om det är så att den kanske vill flytta hemifrån.
Jag fick inget svar,kanske den begrundar denna min fråga.
Jag skall ställa den igen vid tillfälle
För är det så att den vill flytta hemifrån och se lite mer av världen, ja då skall jag inte hindra den.







söndag 5 augusti 2012

Jag söker med mina händer över bordet bakom datan. Letar efter mina glasögon. Inga där. Hör en liten suck undfalla mej när jag reser mig upp för att hämta dom.
Så där ja. Nu är dom åter på min näsa för att vila där en stund.
Jag har gått min runda i trädgården. Samlat ihop vad den hade att bjuda på denna söndag. Jag glömmer alltid att ha något att samla i, så det blir att jag viker upp en bit av arbetströjan, och fyller den sakta med bondbönor, ärtskidor och squasch. Min hand går på upptäcksfärd bland smultron plantor, hallon snår och blåbärsbuskar.
Min mage blir mätt. Det börjar falla ett lätt regn. Jag känner luften ändra grader och bli svalare.
På min färd bland smultron känner jag doften av bränt sågspån från raku ugnen.
Det doftar gott och hemtrevligt i min näsa.
Jag står där och funderar på min ugn och min keramik allt medan munnen fylls av smultron smak och regn dropparna faller.
Smultron och Raku bränt. En mycket lyckad kombination.
Tänk om jag kunde göra en likör med den smaken. Fniss jag tror jag kanske blivit ensam om att få drick upp den. Ack så trevligt.Att få sitta framför brasan en vinter kväll och smutta på min rakubrända smultronlikör.
Men åååå så trevligt det känns.
Jag får nog fundera på detta lite känner jag. Fundera ut hur detta skall gå till.
För några dagar och nätter sedan hade vi en Rakubränning.
En alldeles underbar sådan


Alldeles vindstilla, ljummen luft, lyktor som lyste upp behjälpligt, veden som sprakade och brann, doften av bränt sågspån och fullmånen som strödde silver över oss.


Fotografi Katti Wennerström
Dessa våra Raku nätter ger en mersmak på livet. Känslan av delaktighet i livet växer och lägger sej som ett mjukt leende i själen

Fotografi taget av Katti Wennerström

Vi förflyttade oss från glasering till torkning av alster till ugnen med sin hetta till sågspånet och sedan sist till vattnet. Jag hör små ljud av förundran när sotet tvättas av i ljuset från min fars gamla arbetslampa.
Krackeleringar träder fram 
Fotografi taget av Katti Wennerström.
Fotografi Katti Wennerström
Lödder och sot sköljs av
och vi fascineras som alltid över dessa vackra saker som kommer fram ur sot och aska. Tänk vad eldens hetta kan skapa tillsammans med ämnen från moder jord

Tiden går och allt har ett slut. Så även denna gång. Rökdränkta kramar delas mellan oss och jag ser billyktorna försvinna i mörkret. Inne från huset hörs snarkningar. Där ute är det stilla stilla och luften skön. Jag tänker säng och känner hur hela mitt inre protesterar. Jag vill njuta lite till av denna natten. Jag plockar undan röjer upp och häller upp en kopp te till mej. Sätter mej till ro vid det lilla bordet vid min verkstad.
Faller in i stillheten och tystnaden. Det är bara ett svagt surrande läte som hörs från vindmöllan en bit bort. Ett behagfullt ljud


Månen är mjuk för en gång skull. Jag sörplar på mitt heta te och faller till ro.
Inga tankar stör mej, känslan av att bara få vara i stunden är behagfull.
Tillslut får jag ändå resa mig. Mitt te är slut sedan länge och min kropp börjar känna av nattens timmar.


Lampans ljus vid husknuten faller på krassen som blommar, en bild som ger mej en känsla av förestående höst.
Där inne stänger jag dörren och tassa mej försiktigt genom rummen.
I vardagsrummet lyser det ett svalt ljus genom fönstret och bildar skuggor på bordet nedanför.


Tänk hur allt förändras i ljuset från en måne. Hur fantasin kan fara iväg med en till oanade ställen.
Men så ej denna natt.
Denna natt är fri från oanade ställen.
 Denna natt tillfaller Landet Menlösa







onsdag 1 augusti 2012

Dagarna kom och dagarna gick.
Våra födelsedagar, dom knackade på, stannade några timmar för att sedan vandra vidare till nästa..
Två dagar innan jag fyllde 26 låg jag på BB på Östra i Göteborg.
Tidigt på morgonen den 28 kom Joanna till världen. En något krånglig förlossning, som avlöpte väl.
Liten späd med stämband som vibrerade av indignation låg hon där.
Döpt efter ett namn som flimrade förbi från en amerikansk film rolls lista.
Jag mins känslan när jag såg namnet, det smällde till i solarplexus och blev varmt.
Detta är namnet hon skall bära tänkte jag
Jag min ej filmen.
Joannas födelsedag firade vi några dagar tidigare i år.
Till Margretetorps Gästgiveri for vi för att inmundiga en hotell frukost där.
Joanna kom kungligt på bönpallen bakom Robbin
Vi sneglar förväntansfullt på varandra jag och Alex. Vi var så nyfikna på hur Joanna skall reagera på sin present


Men vist ser hon nöjd ut. Oooooiiiiii hörs det i pappret när hon sliter upp det och kikar samtidigt


Ett falmskärmshopp. Inslaget i brunt papper med glada snören.
Ett falmskärmshopp med fotografering I nästa paket ligger två biljetter till utomhus teatern Stormen, som spelas i skymningen i Kullabergs klippiga teräng.
I vår familj har vi gjort så att även mitt andra barn som ej fyller år samma dag får ett paket.
Må så vara att dom är stora bägge två, men traditioner är till för att stanna.
I hennes paket är det inget falmskärmshopp


Mamma jag hjälper dej, säger Wille och prasslar vilt i papperet.
Där uti paketet ligger ett par rejäla vandrings skor för kommande höstpromenader.
Hotellfrukostar ger en sådan lyxig känsla.
Att få sitta och mumsa, springa och hämta i flera omgångar.
Bröd, yoghurt med roliga toppingar, äggröra, sill, frukt, grönsaker, plättar, maränger, te,
Vi reser oss upp vid vårt det runda bordet vi sitter vid.
Sjunger högt, men jag hör att vi ligger några tonlägen lägre än vad vi brukar.
Hänsyn tror jag Per skulle säga.
Det kliar i mungiporna på mej att få öppna upp och hojta högre
ÄR DET EN VANLIG DAG
ÄR DET EN VANLIG DAG
NEJ DET ÄR INGEN VANLIG DAG
FÖR DET ÄR NANNAS FÖDSEDAG
HURRA HURRA HURRAAAAAAA


Wille lutar huvudet i handen med mycket alvar i blicken.
Underbara unge. Jag skulle kunna sitta och pussa på dessa runda mysiga kinder en hel dag.
Men det är nog inte så ömsesidigt.
Jag får nöja mej med stulna pussar då och då. Känna känslan djupt där inne i mej och smaka på den där känslan allt i mellan åt istället.
Vi blir mätta tillslut och beger oss ut i solen som värmde gott den dagen.
Borta under träden står motorcykeln, och den skall William få prova att sitta på innan vi far iväg åt var sina håll.
Waaaoooooooooo säger Wille


Waaaaaaaoooooooooo hör vi igen där under visiret med jämna mellanrum.
Han gasar, tittar förundrat på sej själv i backspegeln, fäller upp visiret, fäller ned visiret, gasar lite till
Ögonen lyser. Det är jätte
Waaaaaoooooooo
Min födelsedag kommer några dagar senare.
Trött och sliten efter hantverksmässan som just varit.
Ett halvt slag i sju på morgonen kommer Per in med en bricka.
En bricka fylld av blommor, smörgås, tårta och paket.
Att fylla år är bland det bästa jag vet. Må så vara att jag bara blir äldre och äldre, men känslan av att få ha en egen dag med paket och tårta är helt underbart.
Per åker iväg till jobbet, jag hasar mej ned bland lakan, kuddar och täcke en liten stund.
Känner morgon kylan strömma in genom det öppna fönstret.
Känner igen den där fuktiga kyliga lukten.
Så då kom den där dagen, på min födelsedag dessutom.
Sommaren som tar steget in en senare sommar, Första steget inför hösten.
Tillslut stiger jag upp. Jag väntar gäster
Jag dukar upp och fixar till.
Tillslut kommer dom, stora och små.



Vi stoppar än en gång i oss en frukost omgång, men denna gång i Menlösa.
Är det inte dags för tårta nu säger jag just som sista bröd tuggan svalts.


Små fingrar är snabbt framme för att känna och smaka.
Mmmmm hör man mellan fingrarna i Williams mun.


Leksaks hunden har även den fått en omgång tårta. Vit om nosen av florsocker, innan William lägger ned den, för att den skall få gnaga på Semlans ben knota.
Min födelsedag fylls med paket, fniss och skratt som lägger sej som glittrande pärlor i hörnen.
 Vi jagar varnadra på gräsmattan medans vi stoppar munnen full med hallon och smultron. Vill du ha vinbär frågar jag Wille.
Han tar ett bär, tittar på det och ryser i hela sin lilla kropp. Tittar på mej och slänger iväg det.
Nej jag tror inte han vill ha det. Vi leker spöken i te skåpet och springer åter runt med fingrarna spretande framför våran ansikten Uuuuuuuaaaaaaaaoooooo låter vi och ögonen glittrar av spänning och fniss


Inne i köket finns en liten lite hall som vetter ut mot min verkstad. Där finns en griffeldörr.
Snille Wille skriver för fulla muggar, gnager på kritan och skriver vidare.
Det här är en bra liten hall tycker Wille, den går att användas till mycket. Man kan stänga dörren och få vara i fred där, utan att dom vuxna lägger sej i vad man pysslar med.


Kom säger Alex, kom så byter jag din blöja. Wille ligger alldeles stilla med näsan i mattan.
Han syns inte


Men bort då, jag syns ju inte. Bort......
Blöjan blir bytt tillslut.


Men då är det dags för liten trollsöt marsipan prinsessa istället
En blöja till blir bytt.
Klockan går mot eftermiddag och mina gäster reser hemåt
Fnissen och skratten ligger kvar i hörnena, jag tassar runt och sätter på en diskmaskin och en tvättmaskin allt medans leendet leker i mina mungipor.
Då knackar det på dörren.
Där står Christina med en korg fylld fint till mej.
Mitt hjärta fylls av värme och mina ögon av varm vätska.
Jag vinkar glatt till dom när dom åter far iväg.
Jag går in och kikar vad som finns i korgen.
Överst ligger ett hjärta med texten

Till       en
av   de   finaste
rosorna  i  Guds
trädgård
från
x

I korgen finns marmelad godis med rosen smak, en burk rubinröd rosen marmelad, rosenvatten, rosen tvål och rosen doftande dusch gel.
Jag fyller munnen med godis marmeladen och känner en mjuk härlig smak fylla munnen.
Per ringer igen och ber mej ännu en gång titta i ett skåp.  Jag går dit och öppnar även detta skåp. Där ligger en present till.
Jag går en sväng och öppnar alla skåpen ifall det ligger något mer paket någon stans. Men nu är dom slut.
Det har blivit en fin liten hög av presentpapper. Jag öppnar spisluckan och gör ordning en brasa, och in åker present pappren.
Med en kopp te, en filt och en Semla bredvid mej slår jag mej ned i soffan och känner att en förkylning knackar på och vill gratulera
Jag tror denna förkylning är släkt med den förra.
Det är inte alltid lätt att vara älskad. 












måndag 30 juli 2012

Munnen min är full av rosen marmelad, sötman och mjukheten är nästan explosions artad. Mmmmm gott. I morse fylldes huset med glada födelsedags sånger.
Klockan slog halv slag i 7. Per stegar in i vårt sovrum, i händerna bär han en bricka fylld av blommor, smörgås, tårta, te och paket. Ååååå så jag älskar att fylla år. det är så underbart att få ha en alldeles egen dag, en dag som sakta fylls av händelser och hurrarrop.
Efter detta hastar han iväg till jobbet sitt. Själv kasar jag ned lite till mellan täcke och lakan. Tänker att en liten stund till ligger jag här.
En liten stund gick, och jag känner mej lite rastlös. Det är dags att börja dagen. Kroppen är fortfarande trött efter helgen på hantverksmässan , och veckorna av slit innan den.
 Natten var tung och drömlös.
Sakta börjar jag ordna och stöka. Dukar fram för kommande gäster, röjer undan gårdagens te mugg och morgonens mumsande.
Det är uppehåll där ute. Jag tar med en liten skål när jag går ut i trädgården. Den fyller jag med hallon och smultron.
Så kom dom då. Mina fina små och stora.
Vi äter nybakade bullar. Proppar i oss dessa goa bullar. Även jag gör ett undantag. Sååå gott
Smultron och smörgåsar ligger tryggt i magen.
Liten trollunge ligger i köks soffan, nyäten även hon.
Är det inte dags för tårta nu. Jo men vist är det det.
Tårtan åker fram, och snabba Wille fingrar är där och känner på den.
Små fingrar åker in i munnen. Mmmmm sött mmmm.
Den lilla tyg hunden har även den varit i tårtan och smakat innan den får smaka vidare på semlans ben knota
Dagen fylls sakta av fniss och skratt. Vi går på upptäcks färd bland trädgårdens hallon och smultronplantor, vi leker spöken och låtsas skrämma varandra från vett och sans. För några timmar vandrar vi in i varandras inre trädgårdar och busar runt i dom.
Vilken fantastisk gåva att få möjligheten till detta.
Där i den lilla lilla hallen mot min verkstad finns en griffel dörr. Allt min hjärnan inte kan hålla i minnet kan skrivas ned där.
Litet snille fyller i med och lägger till. Smakar gott den där kritan, gnager och smakar. Den där lilla hallen är bra för andra saker med. Den är så där lite vid sidan om.
Helt perfekt att dra sej undan i när man vill bajsa i blöjan i smyg.
Kom säger Alex, kom så skall jag byta din blöja.
Jag lägger mej ned här och ser er inte, säger William
Nej bort försvinn, jag finns ju inte just nu.
Blöjan byts och allt är åter gott. Snart är det dags för lillasysters blöja.
Storögd, fjunig och förundrad över världen. Fylld av pussar från oss alla och även från Semlan.
Klockan tickar och det är dags för hemfärd.
Fnissen och skratten ligger kvar som pärlor i hörnen och fyller gästernas tomrum. Ett leende leker i mina mungipor.
Diskamaskin och tvättmaskinen startas, jag röjer undan. Det knackar på dörren
och utanför står finaste fina Christina med en korg fylld av rosentema.
Rosen tvål, Rosenvatten, Rosenmarmelad,Rosen godismarmelad Rosendoft i i hela korgen. Ett hjärta är fyllt av text.

Till         en
av de      finaste
rosorna i Guds
trädgård
från
xx

Mitt hjärta värms till bredden, mina ögonen fylls av varmt och min mun fylls av Rosen marmeladgodis. Jag ser dom fara iväg och jag känner mej ofantligt lyckligt lottad.
Jag faller tillbaka i tanken på Onsdagen som varit. Hur vi samlades vid Margretetorps Gästgiveri för att äta en god frukost och för att fira Joannas födelsedag.
En födelsedag som firas några dagar i förväg. Helgen var vigd till andra ting.
Tänk att för 25 år sedan låg jag där på BB med en nyutkommen liten Nanna. En tuff förlossning. Och nu sitter vi där och skall äta fin frukost.
Vi kramas och smusslar med paket. Ett stort runt bord ordnas för oss.
Paketen läggs på bordet. Ett framför Alex, så som det alltid har varit. Ett framför Joanna som ju var dagens jubilar.
Vi tittar och iaktager henne stint, vi vill se hennes min.
Jo men vist lyckades vi. Glad och glad igen sitter hon där med sitt uppsprättade paket.

Ett fallskärmshopp blev det. En önskan som länge funnits och som gick i uppfyllelse.
Nästa paket var två biljetter till Stormen,utomhusteatern som spelas ute på Kullaberg.
Det blev en nästan, födelsedag fylld av upplevelser.
Den varar liksom lite längre då
I Alex paket ligger ett par vandrings kängor, inför höstens promenader.
Jag kan hjälpa dej att prassla med ditt paket, säger William
Max frågar William hur vuxna brukar göra. Du menar så här gör William. Allvaret är stort. Vi fnissar.
Vi sjunger vår grattis sång några gånger till och blir helt plötsligt bara så mätta och trötta. Dagen knackar på och vi avslutar vår frukost.
Ute på parkeringen får William prova Robbis motorcyckel och hjälm
Waaaaaooooooooooo
hör vi där under hjälmen och visiret.
Waaaaaaoooooooo
hör vi flera gånger om. Robbin gasar med reglaget och lyckan är fullkomlig.
Två familje födelsedagar i tät följd.
Ååååå så lycklig jag är över att ha denna min familj.









 

fredag 20 juli 2012



Närgångna flugor surrar runt mej i denna stund
Min verkstad kändes full av flugor när jag kom ut i den igår. Hur i hela friden skulle jag kunna jobba i detta surr av närgångenhet. Jag stegar in i huset igen och hör mej själv säga -  Per. Jag har fullt av flugor i min verkstad, kan du komma med ut och smälla ihjäl dom.
Han tittar lika förvånat på mej, som jag känner mej över dessa ord från min mun.
När slutade jag att själv att taga dessa individer av daga.
Igår skedde detta tydligen.
Och lika tydligt verkade det som om jag anlitade Per till att avsluta deras liv.
Förundran över mej själv en Juli torsdag i nådens år 2012.
Jag känner att jag måste ta tillbaka mitt gamla jag i denna flugfråga
Bredvid mej står nu en skål med nyplockade röda vinbär. Mosade med socker. Transparent röda och knastriga av socker fyller dom gommen. Spottkörtlarna krampar i ett försök att hålla jämn takt med verkligheten, verkligheten som ögat just berättat.
Semlan ligger trött bredvis mej på köks soffan. En kvällspromenad avslutade arbetsdagen.
Uppehåll och ett gyllene ljus gav hopp, om att det trots allt finns en sol. Vete fält som sakta börjar gulna lyser gyllene. Jag glömmer kameran hemma. Vi skulle ju bara gå en sväng. 16 nyanser av grönt möter mina ögon, fält som böljar som havets vågor i en stilla bris, himlens moln som speglas i vattenpölar, svavelfärgade moln öppningar på himlen över de gulnande vete fälten.
Jag för höger handens fingrar mot tumme så det bildar en tunnel, den tunneln för jag mot mitt ena öga för att på så sätt skärma av alla intryck och bara se det som finns i denna min hands cirkel. På detta sätt vandrar jag vidare, allt medan Semlan snosar och för promenaden framåt.
Begränsningen av mitt synfält gör att världen helt plötsligt öppnar sej till dom mest häpnadsväckande vackra vyer.
Allt medan kameran ligger på köksbordet där hemma.
När jag kommer hem öppnar jag upp ett bildarkiv på datan för att titta på några bilder jag tog här om kvällen.
Kvannen. Min så högt älskade Kvanne. Så hög och ståtlig  som min kvanne är detta år, ja så hög har jag aldrig haft den innan. Över två meter står den där med sina fyllda  blomkorgar fulla av frön. Tunga av regn håller vissa grenar på att ge vika.
 Grannens fru kom förbi tidigare i somras och undrade om jag odlade björnloka.
Lite i förbigående nämnde hon att den växten försökte dom att i största möjligaste mån utrota från sina ägor.


Men nej det är min fina fina kvanne som står där på rad i all sin prakt-
Det vinglar det fram en fluga på skärmen just i denna stund. Ser hur den flyttar kroppstyngden till sina fram ben, för att i nästa stund lyfta bakbenen i luften och gnugga dom i en tvagnings procedure, allt i skenet från det blå ljuset på data skärmen. Jag hör Semlan smälla igen munnen och smaska. Det låter som hon fångade en. Duktig vovve. Ja ha ja och där kom en till fluga patrullerande på skärmen. Den stegar rakt fram till den som just tvättat bakbenen. Åååååå nej inget kopulerande på min data skärm.
Attans flugeländen.
Jag har bestämt mej. Jag går och hämtar flugsmällaren. Jag är nu åter Maria Flugdödaren..
Kopplar på en bister min och handen höjs i en hotfull gest.
Den första smällen hörs i natten.
Jakten har börjat




torsdag 12 juli 2012

Jag sitter i köket, äter lite hemmagjord fudge och dricker vatten. Där utanför fönstren är det ett mörker som landar i fuktiga trädkronor. Jag ser en förändring i mörkret. Det ger mej en liten föraning av hösten. Men kanske är det så att regnet hjälper denna känsla på traven. Växterna i min trädgård ligger platt utefter marken. I skuggan av skyfallen som kommer bestämde dom sej för att ge upp. Att lägga sej för att vila utefter marken istället för att stolt resa sej mot himlen och en sol som inte vill visa sig. Jag får ge mej ut i morgon för att se vad som räddas kan. Det härjar en segdragen förkylning här i huset. Jag förundras över kroppen och dess produktiva engagemang Mjuka pappers näsdukar glädjer min näsa mycket dessa dagar. Per hostar och nyser sej även han fram i livet. Ryckigt går vår färd framåt. I verkstaden jobbas det sakta sakta för ett färdigställande inför Hantverksdagarna i Båstad sista helgen i Juli. Men jag är lite sent på det denna gång känner jag. Varför är det alltid så. Jag tänker, men än är det gott om tid, vist hinner jag.
Sedan står jag där med mitt begynnande skägg i brevlådan och upptäcker att kanske var det ändå så att tiden var närmare verkligheten än vad jag trodde.
Dörrar och fönster stängdes om verkstaden i dag, och en brasa i kaminen tändes. Det är så fuktigt i luften, att leran har svårt att torka. Dagarna går, jag klämmer och känner, bara för att upptäcka att skillnaden från föregående dag var liten. Men idag har en glad liten brasa sprakat och värmt.
Jag hoppas skillnaden märks i morgon dag när jag åter kommer på min kännar runda. Det börjar bli trångt på hyllorna där ute. Mina saker varvas med elevarbeten. Kurs alster som väntar på att glaseras.  Om ändå regnet kunde sluta för en tid så vi kan bränna lite i ugnen därute. Jag måste undersöka den och åtgärda den lite innan vi bränner i den igen.
Måstena är många som gör sej påminda, jag blir andfådd i själen. Försöker blunda lite gran, bara för att upptäcka att jag blundat för fel saker. Förr hade jag blivit orolig över mitt betende, men idag rycker jag lite förundrat på axlarna, skakar lite på huvudet så hår trasslet mitt uppå rör sej. Det ger mej känslan av att vara teskedsgumman. Men det hjälper föga att säga Göta Petter har jag märkt. Däremot har jag på senare tid börjat låta som den värsta avloppsrensare. Det är så jag själv rodnar emellanåt Sneglar mej lite generat omkring, bara för att upptäcka att nästa harang är mer och värre än den förra. Det måste var så att jag blivit påverkad av att ständigt vandra runt i arbetsbyxor med många fickor. så bra att ha för att fylla med skruv, spik, pennor, sekatörer mm. Sådant som jag glömmer att taga ur och som gör att tvättmaskinen stannar. Nääää hojtar jag då till Per, nu har skiten stannat igen. Per kommer då, skruvar av, lyfter ur och tar fram. Detta är fynden för denna gång säger han och står där med handen full.
Va.... säger jag då. Har DU inte plockat ur fickorna på dina arbetsbyxor innan du lägger dom i tvättmaskinen.
Var tog min kvinnlighet vägen. När försvann den, hur förvann den och var det så att den blev utmanövrerad av arbetsbyxor, snus och ordval som får den mest förhärdade att rodna.
Det måste bli en ändring på detta sa jag en dag till ett av mina barn, när vi stod och pratade. Den dagen ni ser mej springa runt här i högklackat och klipper gräset. Ja då vet ni att en förändring har inträffat. Jag ler lite över denna syn, för jag måste tillstå att jag har svårt att se detta ens för mitt inre. Jag undrar just vilken sorts högklackat jag skulle välja för min framfart i trädgården. Vass klackar för luftning av gräsmattan kanske, eller lite grövre med kilklack för att gräva upp potatis, höga platåpumps för att plocka ned äpplena från träden. Röda blanka när jag skall plocka tomater i växthuset. Men jag tror nog ändå att jag får börja med mina min mun. Den mun som är smal med ofylliga läppar strax ovanför min spetsiga haka. Hakan ja som nu mer har en kompis. Men dom där smala läpparna som ibland blir väldigt smala och mer likanar ett streck. En gång på åttiotalet gladdes mina ögon över läpp pennan, dom gladdes så mycket att dom övertalade läpparna att prova detta roliga instrument av förhärligande. Rita och förstora, bestämde sej handen i samspråk med ögonen. Njaee... tvekade läpparna. Men övertalades och lät det ske. Fylliga läppar skapades ur tunna läppar med hjälp av en läpp penna. Mins askungen när klockan slog tolv. Så även mina läppar. En härlig kväll och jag trodde bilden av fägring var kvar hela kvällen. Min spegelbild efter tolv slaget var en annan. Där synes smala läppar med en röd båge en bit ovanför. Men var tog all övrig färg vägen. Ja det var sista gången läpp penna användes. Smala läppar får vara smala läppar. nariga kan dom bli ändå. Orden som kommer ur dessa läppar är dock fylliga och runda. Inte behöver dom bli lika smala som läpparna men kanske bör dom dock filas till lite för att bättre få plats i öronen.
Nu börjar det blixtra därute i mörkret. Jag skall släcka ned här inne nu och beskåda detta skådespel där ute.