Jag sitter i köket, äter lite hemmagjord fudge och dricker vatten. Där utanför fönstren är det ett mörker som landar i fuktiga trädkronor. Jag ser en förändring i mörkret. Det ger mej en liten föraning av hösten. Men kanske är det så att regnet hjälper denna känsla på traven. Växterna i min trädgård ligger platt utefter marken. I skuggan av skyfallen som kommer bestämde dom sej för att ge upp. Att lägga sej för att vila utefter marken istället för att stolt resa sej mot himlen och en sol som inte vill visa sig. Jag får ge mej ut i morgon för att se vad som räddas kan. Det härjar en segdragen förkylning här i huset. Jag förundras över kroppen och dess produktiva engagemang Mjuka pappers näsdukar glädjer min näsa mycket dessa dagar. Per hostar och nyser sej även han fram i livet. Ryckigt går vår färd framåt. I verkstaden jobbas det sakta sakta för ett färdigställande inför Hantverksdagarna i Båstad sista helgen i Juli. Men jag är lite sent på det denna gång känner jag. Varför är det alltid så. Jag tänker, men än är det gott om tid, vist hinner jag.

Sedan står jag där med mitt begynnande skägg i brevlådan och upptäcker att kanske var det ändå så att tiden var närmare verkligheten än vad jag trodde.

Dörrar och fönster stängdes om verkstaden i dag, och en brasa i kaminen tändes. Det är så fuktigt i luften, att leran har svårt att torka. Dagarna går, jag klämmer och känner, bara för att upptäcka att skillnaden från föregående dag var liten. Men idag har en glad liten brasa sprakat och värmt.

Jag hoppas skillnaden märks i morgon dag när jag åter kommer på min kännar runda. Det börjar bli trångt på hyllorna där ute. Mina saker varvas med elevarbeten. Kurs alster som väntar på att glaseras.  Om ändå regnet kunde sluta för en tid så vi kan bränna lite i ugnen därute. Jag måste undersöka den och åtgärda den lite innan vi bränner i den igen.

Måstena är många som gör sej påminda, jag blir andfådd i själen. Försöker blunda lite gran, bara för att upptäcka att jag blundat för fel saker. Förr hade jag blivit orolig över mitt betende, men idag rycker jag lite förundrat på axlarna, skakar lite på huvudet så hår trasslet mitt uppå rör sej. Det ger mej känslan av att vara teskedsgumman. Men det hjälper föga att säga Göta Petter har jag märkt. Däremot har jag på senare tid börjat låta som den värsta avloppsrensare. Det är så jag själv rodnar emellanåt Sneglar mej lite generat omkring, bara för att upptäcka att nästa harang är mer och värre än den förra. Det måste var så att jag blivit påverkad av att ständigt vandra runt i arbetsbyxor med många fickor. så bra att ha för att fylla med skruv, spik, pennor, sekatörer mm. Sådant som jag glömmer att taga ur och som gör att tvättmaskinen stannar. Nääää hojtar jag då till Per, nu har skiten stannat igen. Per kommer då, skruvar av, lyfter ur och tar fram. Detta är fynden för denna gång säger han och står där med handen full.

Va.... säger jag då. Har DU inte plockat ur fickorna på dina arbetsbyxor innan du lägger dom i tvättmaskinen.

Var tog min kvinnlighet vägen. När försvann den, hur förvann den och var det så att den blev utmanövrerad av arbetsbyxor, snus och ordval som får den mest förhärdade att rodna.

Det måste bli en ändring på detta sa jag en dag till ett av mina barn, när vi stod och pratade. Den dagen ni ser mej springa runt här i högklackat och klipper gräset. Ja då vet ni att en förändring har inträffat. Jag ler lite över denna syn, för jag måste tillstå att jag har svårt att se detta ens för mitt inre. Jag undrar just vilken sorts högklackat jag skulle välja för min framfart i trädgården. Vass klackar för luftning av gräsmattan kanske, eller lite grövre med kilklack för att gräva upp potatis, höga platåpumps för att plocka ned äpplena från träden. Röda blanka när jag skall plocka tomater i växthuset. Men jag tror nog ändå att jag får börja med mina min mun. Den mun som är smal med ofylliga läppar strax ovanför min spetsiga haka. Hakan ja som nu mer har en kompis. Men dom där smala läpparna som ibland blir väldigt smala och mer likanar ett streck. En gång på åttiotalet gladdes mina ögon över läpp pennan, dom gladdes så mycket att dom övertalade läpparna att prova detta roliga instrument av förhärligande. Rita och förstora, bestämde sej handen i samspråk med ögonen. Njaee... tvekade läpparna. Men övertalades och lät det ske. Fylliga läppar skapades ur tunna läppar med hjälp av en läpp penna. Mins askungen när klockan slog tolv. Så även mina läppar. En härlig kväll och jag trodde bilden av fägring var kvar hela kvällen. Min spegelbild efter tolv slaget var en annan. Där synes smala läppar med en röd båge en bit ovanför. Men var tog all övrig färg vägen. Ja det var sista gången läpp penna användes. Smala läppar får vara smala läppar. nariga kan dom bli ändå. Orden som kommer ur dessa läppar är dock fylliga och runda. Inte behöver dom bli lika smala som läpparna men kanske bör dom dock filas till lite för att bättre få plats i öronen.

Nu börjar det blixtra därute i mörkret. Jag skall släcka ned här inne nu och beskåda detta skådespel där ute.