Jag söker med mina händer över bordet bakom datan. Letar efter mina glasögon. Inga där. Hör en liten suck undfalla mej när jag reser mig upp för att hämta dom.

Så där ja. Nu är dom åter på min näsa för att vila där en stund.

Jag har gått min runda i trädgården. Samlat ihop vad den hade att bjuda på denna söndag. Jag glömmer alltid att ha något att samla i, så det blir att jag viker upp en bit av arbetströjan, och fyller den sakta med bondbönor, ärtskidor och squasch. Min hand går på upptäcksfärd bland smultron plantor, hallon snår och blåbärsbuskar.

Min mage blir mätt. Det börjar falla ett lätt regn. Jag känner luften ändra grader och bli svalare.

På min färd bland smultron känner jag doften av bränt sågspån från raku ugnen.

Det doftar gott och hemtrevligt i min näsa.

Jag står där och funderar på min ugn och min keramik allt medan munnen fylls av smultron smak och regn dropparna faller.

Smultron och Raku bränt. En mycket lyckad kombination.

Tänk om jag kunde göra en likör med den smaken. Fniss jag tror jag kanske blivit ensam om att få drick upp den. Ack så trevligt.Att få sitta framför brasan en vinter kväll och smutta på min rakubrända smultronlikör.

Men åååå så trevligt det känns.

Jag får nog fundera på detta lite känner jag. Fundera ut hur detta skall gå till.

För några dagar och nätter sedan hade vi en Rakubränning.

En alldeles underbar sådan

Alldeles vindstilla, ljummen luft, lyktor som lyste upp behjälpligt, veden som sprakade och brann, doften av bränt sågspån och fullmånen som strödde silver över oss.

Fotografi Katti Wennerström

Dessa våra Raku nätter ger en mersmak på livet. Känslan av delaktighet i livet växer och lägger sej som ett mjukt leende i själen

Fotografi taget av Katti Wennerström

Vi förflyttade oss från glasering till torkning av alster till ugnen med sin hetta till sågspånet och sedan sist till vattnet. Jag hör små ljud av förundran när sotet tvättas av i ljuset från min fars gamla arbetslampa.

Krackeleringar träder fram 

Fotografi taget av Katti Wennerström.

Fotografi Katti Wennerström

Lödder och sot sköljs av

och vi fascineras som alltid över dessa vackra saker som kommer fram ur sot och aska. Tänk vad eldens hetta kan skapa tillsammans med ämnen från moder jord

Tiden går och allt har ett slut. Så även denna gång. Rökdränkta kramar delas mellan oss och jag ser billyktorna försvinna i mörkret. Inne från huset hörs snarkningar. Där ute är det stilla stilla och luften skön. Jag tänker säng och känner hur hela mitt inre protesterar. Jag vill njuta lite till av denna natten. Jag plockar undan röjer upp och häller upp en kopp te till mej. Sätter mej till ro vid det lilla bordet vid min verkstad.

Faller in i stillheten och tystnaden. Det är bara ett svagt surrande läte som hörs från vindmöllan en bit bort. Ett behagfullt ljud

Månen är mjuk för en gång skull. Jag sörplar på mitt heta te och faller till ro.

Inga tankar stör mej, känslan av att bara få vara i stunden är behagfull.

Tillslut får jag ändå resa mig. Mitt te är slut sedan länge och min kropp börjar känna av nattens timmar.

Lampans ljus vid husknuten faller på krassen som blommar, en bild som ger mej en känsla av förestående höst.

Där inne stänger jag dörren och tassa mej försiktigt genom rummen.

I vardagsrummet lyser det ett svalt ljus genom fönstret och bildar skuggor på bordet nedanför.

Tänk hur allt förändras i ljuset från en måne. Hur fantasin kan fara iväg med en till oanade ställen.

Men så ej denna natt.

Denna natt är fri från oanade ställen.

 Denna natt tillfaller Landet Menlösa