fredag 20 juli 2012



Närgångna flugor surrar runt mej i denna stund
Min verkstad kändes full av flugor när jag kom ut i den igår. Hur i hela friden skulle jag kunna jobba i detta surr av närgångenhet. Jag stegar in i huset igen och hör mej själv säga -  Per. Jag har fullt av flugor i min verkstad, kan du komma med ut och smälla ihjäl dom.
Han tittar lika förvånat på mej, som jag känner mej över dessa ord från min mun.
När slutade jag att själv att taga dessa individer av daga.
Igår skedde detta tydligen.
Och lika tydligt verkade det som om jag anlitade Per till att avsluta deras liv.
Förundran över mej själv en Juli torsdag i nådens år 2012.
Jag känner att jag måste ta tillbaka mitt gamla jag i denna flugfråga
Bredvid mej står nu en skål med nyplockade röda vinbär. Mosade med socker. Transparent röda och knastriga av socker fyller dom gommen. Spottkörtlarna krampar i ett försök att hålla jämn takt med verkligheten, verkligheten som ögat just berättat.
Semlan ligger trött bredvis mej på köks soffan. En kvällspromenad avslutade arbetsdagen.
Uppehåll och ett gyllene ljus gav hopp, om att det trots allt finns en sol. Vete fält som sakta börjar gulna lyser gyllene. Jag glömmer kameran hemma. Vi skulle ju bara gå en sväng. 16 nyanser av grönt möter mina ögon, fält som böljar som havets vågor i en stilla bris, himlens moln som speglas i vattenpölar, svavelfärgade moln öppningar på himlen över de gulnande vete fälten.
Jag för höger handens fingrar mot tumme så det bildar en tunnel, den tunneln för jag mot mitt ena öga för att på så sätt skärma av alla intryck och bara se det som finns i denna min hands cirkel. På detta sätt vandrar jag vidare, allt medan Semlan snosar och för promenaden framåt.
Begränsningen av mitt synfält gör att världen helt plötsligt öppnar sej till dom mest häpnadsväckande vackra vyer.
Allt medan kameran ligger på köksbordet där hemma.
När jag kommer hem öppnar jag upp ett bildarkiv på datan för att titta på några bilder jag tog här om kvällen.
Kvannen. Min så högt älskade Kvanne. Så hög och ståtlig  som min kvanne är detta år, ja så hög har jag aldrig haft den innan. Över två meter står den där med sina fyllda  blomkorgar fulla av frön. Tunga av regn håller vissa grenar på att ge vika.
 Grannens fru kom förbi tidigare i somras och undrade om jag odlade björnloka.
Lite i förbigående nämnde hon att den växten försökte dom att i största möjligaste mån utrota från sina ägor.


Men nej det är min fina fina kvanne som står där på rad i all sin prakt-
Det vinglar det fram en fluga på skärmen just i denna stund. Ser hur den flyttar kroppstyngden till sina fram ben, för att i nästa stund lyfta bakbenen i luften och gnugga dom i en tvagnings procedure, allt i skenet från det blå ljuset på data skärmen. Jag hör Semlan smälla igen munnen och smaska. Det låter som hon fångade en. Duktig vovve. Ja ha ja och där kom en till fluga patrullerande på skärmen. Den stegar rakt fram till den som just tvättat bakbenen. Åååååå nej inget kopulerande på min data skärm.
Attans flugeländen.
Jag har bestämt mej. Jag går och hämtar flugsmällaren. Jag är nu åter Maria Flugdödaren..
Kopplar på en bister min och handen höjs i en hotfull gest.
Den första smällen hörs i natten.
Jakten har börjat




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar