tisdag 29 maj 2012

Det var en gång en vacker liten katt vid namn Chimney.


Denna katt bodde sedan en tid tillbaka hos en lika vacker flicka som hette Joanna. Mitt i den lilla staden bodde dessa två i en liten lägenhet högst upp i ett hyreshus av rött tegel.
Flickan och den lilla katten träffades under alldeles speciella omständigheter i slutet av en mycket kall vinter.
Ett stor kärlek började spira mellan dessa båda. Och dom flyttade ihop. Den lilla katten var mycket sjuk i sin kropp, men nöjd över sitt möte med flickan. Han hade gått en mycket lång väg, genom skogar, över åkrar, genom byar och över vägar för att möta just denna flickan
Flickan gjorde allt för att den lilla katten skulle bli frisk och må bra. Sakta sakta blev han bättre. Den lilla kattens kropp återhämtade sej genom kärlek, omtanke och medicinsk hjälp.
Pälsen växte åter ut och blev blank och vacker. Han påminde om en Norsk skogskatt. Stolt stod han där en dag och ville åter röra sej utomhus.
Flickan berättade att det var svårt, eftersom hon bodde mitt i den lilla staden, och där var det farligt för honom att vandra.
Tillslut gjorde dom ett avtal med varandra. Den lilla katten skulle ut och åka bil. Resan gick till det lilla torpet på andra sidan åsen, till Landet Menlösa.
Där fanns två små stugor och en lada. I den ena av de två små stugorna, fanns en verkstad, en verkstad där keramik skapades. Där fanns en kamin som värmde gott och ett litet loft med två små rum. I det ena av dessa rum fanns det två sängar med sköna varma yllefiltar uti.
I denna stuga kom han då och då och hälsade på. Ibland i sällskap med flickan, ibland själv.
Den lilla katten reste även till andra ställen tillsammans med flickan. En gång reste dom lång bort. Många mil gick färden för att träffa en kvinna som samtalade med djur.
Den lilla katten berättade för kvinnan ( som hette Emelie Kajsdotter ) om sitt liv från det att han var en liten kattunge och den långa resan han gjort genom sitt liv. En fantastisk berättelse uppdagade sej, och flickan fick många svar på sina frågor hon hade om den lilla katten.
Tiden gick och deras relation till varandra blev om än mer kärleksfull och varm.
En ny sommar kom och luften i lägenheten blev varm och tung. Vill du åka på semester frågade flickan en dag den lilla katten.
Oooo ja svarade han. Nu gick resan åter till det lilla torpet med sin lada och sin verkstad Där fläktade vindarna skönt i pälsen, insekterna surrade glatt och det var till och med trevligt att träffa den skällande lilla hunden som bodde i torpet.
På kvällarna när det blev svalare i luften gjorde han trevliga upptäcksfärder på vedskjuls taket, bland buskarna och i det höga gräset. Han hoppade högt och fångade insekter som han knaprade i sej. Han mins sin långa färd han gjort, och testade åter sina färdigheter. Han kände kroppen minnas och
njöt av sin semester vistelse.
Saknaden efter flickan gjorde sej påmind alltsom oftast, och då fick den något äldre kvinnan som bodde i torpet duga, och för all del även mannen med det flätade skägget.
Den lilla hunden kunde då gnällande ställa sej nedanför mysstunden och tycka det var orättvist.
På nätterna sov han på yllefiltarna i verkstaden och på dagarna ömsom sov han, strosade runt på ägorna, låg och gömde sej i rabatterna eller gick med vickande höjd svans över gräsmattan. 








 Ibland
 när det var lite kallt därut kunde han sätta sej på blomlådan utanför köks fönstret och tala om att han ville komma in.
Och efter att tassat runt i stugan en stund kunde han lägga sej i soffan tillsammans med den lilla hunden och sova.


Så förflöt den lilla kattens semesterdagar under sommarens första veckor.

2 kommentarer:

  1. oj oj vad mycket kärlek det var i denna berättelsen. Älskar dig för det Maria..så mycket kärlek som sprider sig som ringar i vattnet runt dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart fina Lena. Du är så rar. En sann liten historia som skulle kunnat skrivas mycket lång, men den fick bli lite kortare och behålla sina andra sanningar dålda ett tag till :-). Men ändå en liten berättelse som skulle ut och flyga. Många varma kramar till dej vackra fina vän.

      Radera