Vi klipper de sista vattenskotten på äpple träden.

I senaste laget. Men det blev av även detta året. Per klättrar och klipper de som är högst upp, det andra är redan klippt.

Små små blom knoppar finns det på vissa av grenarna han klipper ner. Jag samlar ihop, sorterar och lägger i hög för att sedan ta in dom. Där skall dom få slå ut i blom och glädja mej i sin rosa vita fägring.

Det är kyligt, bara några grader varmt, men alldeles stilla.

Jag kan tänka mej en kopp choklad säger jag till Per. Han ler och svarar, skall genast gå in och göra denna dryck.

Jag hämtar sittunderlag att lägga på stolarna, rafsar runt lite i det vissna på marken. Känner doften av mynta och myskmadra.

Chokladen står där strax på bordet, rykande i den kyliga luften. Alldeles stilla är luften. Över oss flyger ett flygplan.

Tänk säger jag om vi inte visste något om världen runt om oss. Vi bara bor här utan någon vetskap om varken flygplan eller bilar.

Ääääooooo skrålar Per och pekar mot skyn. En stor plåtfågel som blinkar och har ett entonigt underligt läte. Underliga är dom.......

Oooooo svarar jag och pekar förundrad på en långtradare som åker förbi på vägen en bit bort. Det var en stor skalbagge, och fort gick det. Två var dom dessutom ( den hade släp ) Ja det är väl snart parnings dags. Vi fnissar lite fånigt åt våra dåliga skämt.

Vi återgår till att diskutera vad som skall göras under vår och sommar med hus och trädgård.

Det kommer en liten bil på vägen. Den stannar och backar tillbaka. Ett fenomen som har hänt många gånger här. Några har stigit ur och kommit och pratat med oss. Andra har åkt vidare, någon har fotograferat i farten. Alla tycks dom haft någon anknytning till huset.

Jag går bort till bilen och undrar om det är något på tok och om dom behöver hjälp med något. Där i bilen sitter en " äldre " man med två ungdomar Den äldre mannen ser lite förlägen ut och berättar att hanses morfar och mormor en gång bott här. Att han som barn sprungit mycket här. Han ser lycklig ut när han säger det. Vill du komma in och titta säger jag. Nej svarar han mej. Ja du är välkommen annars. Jag andas ut samtidigt jag säger detta rakt in i bilen.

En liten gnutta rom hade Per spetsat chokladen med. Jag fnissar lite inombords, när jag i fantasin ser hur min choklad och rom doftande andedräkt fyller bilen.

En annan gång säger han och tittar på mej med lite bedjande ögon, en annan gång kommer jag gärna förbi om ni är hemma.

 Du är hjärtligt välkommen svara jag och vinkar glatt adjö till dom.

Vad spännande. Jag hoppas verkligen han kommer tillbaka. Både för sin och vår skull.

Jag vill veta mer om detta hus vi bor i.

Jag vankar tillbaka till vår lilla uteservering, där semlan sitter små morrande och har koll på verkligheten. Det kyler på lite mycket nu. Vi dricker upp det sista i vår muggar som har blivit kallt. Det där sista som är lite tjockt i botten av kakao Det smakar pralin. Syndigt gott.

Vi går in och tänder en brasa och jag sätter mina äppleblomster i vas.

Mitt i detta knoppande ris hänger jag en underbar ilsken sur höna som kom med posten i min brevlåda igår.

Tack underbara Lena för denna höna. Nu hänger hon där i äpple kvistarna och håller påsken stången i vårt kök.

Temperaturen där ute sjunkt ytterligare. -2 visar termometern.

Snart är det fullmåne.