Jag är så glad över mitt nya förhållande.

 Lycklig och glad.

Tänk att råka ut för denna förälskelse mitt i julhelgen och dessutom snabbt och passionerat inleda ett förhållande utan den minsta känning av dåligt samvete.

Bara denna känslan gör mej nästan lyrisk.

Nu äntligen känner jag av det alla i medelåldern pratar om. 

En ny slags frihet, och struntar i allt känslan.

Åt fanders med dåligt samvete.

Min nya förälskelse är stark och kraftfull och kommer från

Dorset.

Men det  gör nästan ingenting, vi pratar inte så mycket med varandra, nu fnissar jag lite kokett trots allt.

Kyssarna våra får mej att känna hur det gungar under fötterna på mej. 

Helt underbara är dom och smakar ljuuuuuvvvliiiiigt.

Tyvärr så är kanske doften från min Dorset förälskelse något mindre passionerad. Den stannar kvar i hela huset en lång stund efter våra möten

Men jag har ej ännu vågat att klaga över detta. Jag bara njuter och håller andlöst andan en stund.

Att sedan känna doften på mina fingrar en lång stund senare, ja det är nästan ljuvligt det med.

Så jag klagar nog inte trots allt.

Men snart, snart är denna förälskelse till ända.

Några få tillfällen till tror jag det blir, men sedan är det slut.

Jag får ju passa på när Per är på jobbet.

Lite hyfs får jag ändå visa.

Våran möten sker oftast i köket och vid köksbordet. 

Mmmmmm ljuvligt ljuvligt.

Prova att kyssa den ni med. Kanske faller ni lika handlöst som jag.

Tack för denna andlöst goda Julklapps ost

Ett stilla lugn har lagt sig över gård och stuga. Det blåser kraftiga vindar utanför dörren. I hallen är det kallt. Jag stänger dörren dit för att inte släppa ut värmen från brasorna i köket och rummet. 

Katten sträcker ut sig i soffan, sneglar lite på mej och sträcker på sig lite till. Han njuter av stillheten han med.

Ingen liten hund i huset, hon är i staden och njuter av stadens liv och rörelse. Jag skyndar mej med stickorna. Dom slår taktfast mot varandra i en hastig marsch. 

Bara lite till skall jag hinna innan jag går ut och ordnar med ved och fågelmat, bara lite till.

Ur garderoben plockar jag fram termobyxor och fluoriserande jacka.

En färgglad köttbulle hägrar sig i spegeln. Byxorna är för långa så dom får rullas upp.

Det prasslar glatt om mej när jag klumpigt rör mig framåt. Veden bäres in och jag ställer lådorna i hallen så länge, var gång jag öppnar dörren så kommer en pust av väldoftande rök från rökelsen som pyr från sin behållare. Det doftar tryggt och hemma.

Småfåglarna far runt i vinden och kämpar mot vinden för att komma fram till frön och talgbollar.

Jag fyller på så dom har fram till mörkret faller. Jag sneglar mot den mulna himlen. Det är inte lång stund till det är ljust. 

Så går jag mot grinden för en promenad, jag har vinden i ryggen så promenaden går i vådlig fart framåt. 

Där en bit fram åt vägen svänger jag till vänster och efter ytterligare en bit svänger jag åter till vänster.

Vinden friskar i, så glad jag är över alla mina kläder på kroppen. Jag stannar flåsande och stiger in i en hage.

Nu har jag kommit till en plats som jag ofta återkommer till. Den väcker min nyfikenhet. Det är något med denna plats som fascinerar mej.

  Jag står med åsen på min högra sida och där rinner en liten bäck, där är den gamla gamla eken som jag bara når till hälften om när jag kramar den, och till vänster anar jag lämningar efter en liten stuga.

Eken lutar och följer vindens riktning. Jag ställer mej på lä sidan, skyddad från väder och vind. Känner den grova barken mot jackans rygg och känner  leendet i mitt ansikte bli bredare. 

Attjooooo

Jag nyser, vänder mej mot eken och ber om ursäkt.

Där vill jag stå en stund till, vill höra trädets berättelser om den lilla stugan och livet sedan den var ett litet träd. Men vinden friskar i, och jag får röra mej hemåt.

På vägen förbi den lilla stugan( ja det är ju bara grunden och fundamentet för spisen som är kvar, men i min värld ser jag stugan klart och tydligt )stiger jag in i den och känner tidens vingslagen dra förbi mina ögon.

Jag stiger åter upp på vägen och går hemåt. Vinden piskar mitt ansikte med små små flingor av snö, dom sticker mina kinder, och jag får nästan gå dubbelvikt i vinden.

Ibland vänder jag mig om och sträcker ut armarna och lutar mej i vinden, låter mej vila så en liten stund innan snöflingorna får fortsätta att ansätta mina kinder.

Åkrarna är nästan kala från snö, men den nya snön som kommer far i i rökmoln över dom. På vägen ringlar sig snön fram i grupperingar, som snö ormar i vådlig framfart på väg till en viktig plats. Jag tror dom var sena med tanke på farten dom hade. 

I brevlådan ligger ett paket med ett kort på. Nyfiket klämmer jag på det.

Det är skönt att komma in i stugan igen, där glöder det fotfarande i spisen och jag stoppar in nya ved klabbar, lika så i köket.

I morgon är det jul afton. 

Marken färgas sakta vit därute.

Jag önskar alla er därute en riktigt underbart härlig jul.

Utan stress, utan måsten, utan egoism och utan elakheter......

Med Lugn, med kärlek, med harmoni, med vänskap och värme.

Ha en alldeles underbart härlig Jul och var rädda om er

önskar jag er från mitt hjärta.

 

Trädet som står nere i ena hörnet av trädgården, det träd som i lite över en vecka lyst klart gult. Det trädet som tog över solen ljus när det var mulet på himlen. Det trädet lyser inte med sina löv längre. Löven ligger skrumpnade och mindre gula på marken. Nu ser jag åter Hallandsåsen genom grenverket på alla de andra träden. Träd som mörka trådiga siluetter mot en för varje dag blekare himmel. Några kossor går kvar i sin hage på andra sidan bäcken och betar.Lugna rara kossor med blöta mular och vackra ögon.

Det smattrar på taken av stora hagelskurar. Jag ser hur hagelkornen studsar glatt och högt på marken.

Runda, stora och kalla ligger dom där. Som ett meddelande från Kung Bore, så att vi inte skall glömma att det är hans tid nu. 

Jag trotsar denna tanke genom att tänka att det är som om någon var tröttnat på sin sacko säck och bestämde sig för att tömma den just här och nu. Dom där kornen kommer blåsa bort vid nästa vind by.

Men istället så smälter kornen sakta, det droppar från taken och nästa hagelskur trummar ned sin ankomst.

Tystnade faller i vårt lilla hus. Så skönt, så stilla. Jag vilar mej en stund i denna stillhet. 

I fyra dagar har jag flätat små tunna flätor. Jag har fyllt Joannas huvud med dessa flätor.

Konstgjort hår som flätas in i hennes eget. Det tager sin lilla tid dessa flätor.

Rasta flätor. Hon är så fin  i dom, i dessa flätor, min dotter. Under tiden har filmer flimrat förbi på tv:en, avbrutna av våra samtal.

En eller ett par gånger om året skapas dessa nya flätor, för att sitta i några månader och sedan plockas ur.

Lika glad när flätorna är dit flätade, lika sorgsen är hon när dom skall bort.

När Joanna var en yngre Joanna och gick i grundskolan, hade en klass kompis till henne frågat sina föräldrar om inte hon med kunde få flätat rasta flätor på sitt huvud.

- Nej barn svarade hennes föräldrar, det är bara knarkare som har sådant på sitt huvud.

Det är ett uttalande som får mej att både le och bli sorgsen.

Nu skäller Semlan , hon skäller som att det kommer någon på besök.......

Några timmar senare.....

Nog var det besök alltid. Tystnade byttes mot samtal, tända ljus, te och smörgås.

Ett mycket trevligt initiativ att svänga av för ett besök i landet Menlösa.

Kvar finns nu ett stråk av våra samtal, tesump och lite smulor.

De får ligga där och vila i ljuset från en begynnande fullmåne som strilar in genom fönstren.

I morgon kan jag kika närmare på dessa rester och fundera vidare på våra samtal och iakttagelser som gjordes, smulorna städas bort, tesump slängas i komposten mm.

Nu är jag bara trött och lite hudlös på grund av händelser runt mej, händelser utanför mej som jag ej kan göra något åt. 

Även dessa händelser får mogna till vad som det skall bli av dem, och under tiden får jag vaggas med.

Att låta sig vaggas med är ett mycket mer givande och behagligare tillstånd än att krampaktigt göra motstånd. Hur krångligt det än må vara så går jag mer hel ur situationen, än om jag gör mej blind och döv.

Jag kände igår att det börjar bli dags att förbereda sig för detta.

Kanske det tar sin lilla tid, det är också ok.

Jag börjar med att nynnar på små visor under tiden......

Klocka blev mitt i natten och lite till. Mörkret är kompakt utanför dörrar och fönster. Dagen vek hädan mot en ny dag. Snart är den här. Vindar har blåst med lätt kyliga vingslag runt mej idag. Jag kände dessa vingslag när jag plockade havtorn i min trädgård.

Intensivt vackra orange bär som sitter envist och intensivt, tätt tätt inpå buskens grenar. Saften från bären som sakta rinner utefter handen och armen på mej, och kylan som vinden förde med sig och svepte runt min rygg.

En dag av tystnad. En sådan dag där hjärnan har dialoger med sig själv. Dessa dialoger kan ibland skena iväg på ett förunderligt sätt.

Idag mulnade dessa dialoger i samma fart som molnen på himlen täckte solen.

Trampande efter gräsklipparen, räddande diverse insekter och djur på min framfart med mungipor som hängde tungt ned mot marken. Det var rent förunderligt att dom inte hasade i gräset och for in gräsklipparen.

Det är svårt att skaka huvudet tomt när den väl blivit angripet av dysterhet. Då hör jag en väns röst inom mej som säger ,att jag kan lura kroppen till glädje genom att skratta och le fastän jag inte är glad.

Härliga underbara ord. Så jag drar och hivar upp mina mungipor, vänder dom i motsatt riktning och känner hur rynkorna runt ögonen vecklar ihop sig.

Så fortsätter jag att vandra bakom min gräsklippare, men denna gång med uppåtpekande mungipor.

Här ar mycket att klippa och det tager sina modiga 3 timmar lite drygt. Under dessa timmar ler jag stadigt och känner hur det klarnar inom bords.

Känner dysterhet och ilska bytas mot lugn och glädje.

Så förunderligt ändå att genom att aktivera lite ansiktsmuskler så kan jag förändra min sinnes stämning så radikalt.

Jag bestämde mej att utöva denna aktivitet av mina ansiktsmuskler dagligen, Det skall bli mitt nya gymnastikprogram.

I trädgården stannar jag och står helt stilla. Tittar på växtligheten runt mej. Ser växter som kommit i skymundan, ser hur jag måste göra förändringar och förflyttningar.

En del stora ,en del små.

Ibland vill inte spaden riktigt ned i marken, jag tar det som ett tecken på att växten vill stå kvar. Andra gånger smälter spaden ned i marken, och allt går lätt

Per sa jag här om dagen, jag behöver din hjälp att flytta en stor växt. När man säger så till min skägg prydde man, så kan man se hur han stelnar till. Men man måste känna honom väl för att kunna se det.

Det där lilla krampaktiga leendet och ögonens något förstorade stela blick.

En blick som säger.

Ååååå nej hon vill ha hjälp i TRÄDGÅRDEN. Och känner jag henne rätt så går det ej att förhala. Ve allt trädgårdsarbete. Tvi och åter Tvi, hjälper det månne om jag mumlar en formel av okvädningsord.

Jag ser resignation i blicken när han gåttigenom allt och kommit fram till att det ej finnes någon återvändo.

Några dagars frist får han dock, men jag återkommer med min önskan om hjälp, och då för att åter se detta utspela sig för min blick.

I verkstan står en ugn snart färdig för bränning, på arbetsbordet står en docksäng  i förvandling från skitigt vit till svagt svagt blålila och med blommig tapet limmad på gavlarna.

Madrass och säng kläder skall sys och försköna denna lilla bädd redo att mottaga diverse saker att nattas i. Bredvid docksängen ligger ett fönster som bättras på. Fönstret som skall sitta i mitt skafferi.

Så varde det åter ljus i skafferiet.

Vi byter fasaden vid köket och skafferiet och det visade sig att det tidigare har suttit ett fönster där. Och vad är väl ett skafferi utan ett fönster.

I detta lilla hus är det inte så särdeles ljust.

Så allt ljus som kan fås tages tacksamt emot.

Käkarna knakar i en enorm gäspning, det är dags för mej att uppsöka prassliga lakan och pussa på en drömmande Semla.

God Natt där ute i stora vida världen 

God Natt 

Smultronlikör

Smultronpunch

PunchDoftandeSmultronRakuLikör.

I te skåpet vid murstocken står två flaskor renat. Dessa flaskor står där i väntan på att omvandlas till tinkturer.

Det här hoppas jag bli en alldeles särskild tinktur.

En tinktur som används när saknaden av sol blir förstor.

I bokhyllan som står vid samma murstock i  köket plockar jag fram en bok.

En bok med vägledning på underbara likkörer.

Jag bläddrar runt i den och mins. Så många av dessa jag gjort. För många år sedan när jag inhandlat denna bok så bodde vi i ett litet hus vi hyrde. I den trädgården och även i andras trädgårdar plockade jag diverse ingredienser. I fönstren i det lilla köket stod burkar och sög åt sig solljuset och glimmade i underbara färger. Var morgon pratade jag med mina burkar undersökte och tillsatte bär och socker. Smakade och funderade.

När denna ritual var avslutad doftade köket förföriskt och jag var lätt snurrig i huvudet.

En del likörer finns fortfarande i mina gömmor.

Ja det var inga små mängder som tillverkades den sommaren.

Några underbart härliga, andra fick mogna och vissa blev aldrig vad jag trodde dom skulle bli.

Jag återgår till nuet och funderar, tittar i registret och hittar vad jag söker.

Smultron likör.

Här rekommenderas även att göra en Smultron Punch

Ordet triggar mina sinnen och jag kan nästan förnimma smaken i min mun.

Hur blir denna smak om jag nu tillsätter lite rökighet.

Kan fungera...... faktiskt tror jag det kan funger.

Jag ger mig ut på jakt efter smultron i min trädgård. 5 dl smultron. Det behövs nog mer men det är en bra början

En flaska med bred hals tages fram. Den skulle egentligen varit till rabarbersaften som står och väntar ut sig själv några dagar till. Jag tager en annan flaska till saften bestämmer jag mig för.

Jag blandar renat och arrak.

Pluppar i mina smultron, dom hoppar glatt i flaskan med små plumsanden.

Arraks doften, spritånger och lite smultron doft fyller luften runt mej.

Glädjeskutt i mitt inre.

Jag skakar flaskan och tittar in i den gyllen vätskan. Ser något i botten på flaskan,  ser det inte ut som en liten skalbagge.

Ååååå nej det är en liten skalbagge.

Ser hur den kämpar där i spriten. Åååå stackars stackars.

Jag skyndar mellan skåpet och diskbänken. Tar fram en en skål och skyndar mej att hälla ut smultron och sprit. Det skvätter utanför, men så får det vara, här är det frågan om liv och död.

Smultronen flyter i skålen och gör det omöjligt att se vad den lille gynnaren är.

Jag skyndar mej att få bort smultronen, och där är den, jag fiskar upp den, sköljer av den spriten på dess kropp med några droppar vatten.

Är den död.......

Ser att den rör sej lite..

Herre gud vad den måste vara full.

Den sitter där på disktrasan

Jag lägger disktrasan med skalbaggen på utanför köks dörren. Det fläktar lite i luften, kanske piggar den på sig.

Jag går in och hämtar ett litet stycke tunn nylon, knyter ihop det i ena änden.

På min väg ut går jag förbi skalbaggen och ser att den har rört sig.

Så skönt. Då han jag kanske att rädda den ändå.

Jag går bort till tunnorna med det brända såg spånet som blivit efter rakubräningen.

Där fyller jag mitt lilla knyte och gör en ny knut för att inget skall ramla ut.

Håller det lilla paketet i mina händer och luktar på det.

Mmmmm jo vist luktar det raku.

Vandrar tillbaka till köket och ser att skalbaggen har flugit sin väg. Jag undrar allt lite om han vinglade på sin färd.

Jag skulle velat se det, men är nöjd över att det blev en färd för den i alla fall.

I köket fyller jag en burk med socker och stoppar ned mitt brända knyte där i.

Nu får jag snällt vänta och se om det blir som jag tänkt mej. Smultonen skall få sällskap med mer smultron för att sedan ligga och vila i spriten i 3 månader.

Sockret skall jag tillsätta när jag fått den rökighet jag vill ha på den.

Men kanske kanske skall jag ta en liten mängd smultron sprit och testa först.

Det är ju synd om det blir en massa äcklig likör

Jag står där i mina begrundningar när jag hör hur det skramlar i badrummet.

Sneglar och ser tvättmaskinen på upptäcksfärd igen.

Denna tvättmaskin har börjat göra små och större upptäcksfärder i vårt badrum.

Ibland är den rent rabiat i sin färd.

Dom dagarna får jag plocka fram dammsugaren för att återställa verkligheten där inne.

Idag när jag puttar tillbaka den till dess plats, passar jag på att fråga om det är så att den kanske vill flytta hemifrån.

Jag fick inget svar,kanske den begrundar denna min fråga.

Jag skall ställa den igen vid tillfälle

För är det så att den vill flytta hemifrån och se lite mer av världen, ja då skall jag inte hindra den.







Jag söker med mina händer över bordet bakom datan. Letar efter mina glasögon. Inga där. Hör en liten suck undfalla mej när jag reser mig upp för att hämta dom.

Så där ja. Nu är dom åter på min näsa för att vila där en stund.

Jag har gått min runda i trädgården. Samlat ihop vad den hade att bjuda på denna söndag. Jag glömmer alltid att ha något att samla i, så det blir att jag viker upp en bit av arbetströjan, och fyller den sakta med bondbönor, ärtskidor och squasch. Min hand går på upptäcksfärd bland smultron plantor, hallon snår och blåbärsbuskar.

Min mage blir mätt. Det börjar falla ett lätt regn. Jag känner luften ändra grader och bli svalare.

På min färd bland smultron känner jag doften av bränt sågspån från raku ugnen.

Det doftar gott och hemtrevligt i min näsa.

Jag står där och funderar på min ugn och min keramik allt medan munnen fylls av smultron smak och regn dropparna faller.

Smultron och Raku bränt. En mycket lyckad kombination.

Tänk om jag kunde göra en likör med den smaken. Fniss jag tror jag kanske blivit ensam om att få drick upp den. Ack så trevligt.Att få sitta framför brasan en vinter kväll och smutta på min rakubrända smultronlikör.

Men åååå så trevligt det känns.

Jag får nog fundera på detta lite känner jag. Fundera ut hur detta skall gå till.

För några dagar och nätter sedan hade vi en Rakubränning.

En alldeles underbar sådan

Alldeles vindstilla, ljummen luft, lyktor som lyste upp behjälpligt, veden som sprakade och brann, doften av bränt sågspån och fullmånen som strödde silver över oss.

Fotografi Katti Wennerström

Dessa våra Raku nätter ger en mersmak på livet. Känslan av delaktighet i livet växer och lägger sej som ett mjukt leende i själen

Fotografi taget av Katti Wennerström

Vi förflyttade oss från glasering till torkning av alster till ugnen med sin hetta till sågspånet och sedan sist till vattnet. Jag hör små ljud av förundran när sotet tvättas av i ljuset från min fars gamla arbetslampa.

Krackeleringar träder fram 

Fotografi taget av Katti Wennerström.

Fotografi Katti Wennerström

Lödder och sot sköljs av

och vi fascineras som alltid över dessa vackra saker som kommer fram ur sot och aska. Tänk vad eldens hetta kan skapa tillsammans med ämnen från moder jord

Tiden går och allt har ett slut. Så även denna gång. Rökdränkta kramar delas mellan oss och jag ser billyktorna försvinna i mörkret. Inne från huset hörs snarkningar. Där ute är det stilla stilla och luften skön. Jag tänker säng och känner hur hela mitt inre protesterar. Jag vill njuta lite till av denna natten. Jag plockar undan röjer upp och häller upp en kopp te till mej. Sätter mej till ro vid det lilla bordet vid min verkstad.

Faller in i stillheten och tystnaden. Det är bara ett svagt surrande läte som hörs från vindmöllan en bit bort. Ett behagfullt ljud

Månen är mjuk för en gång skull. Jag sörplar på mitt heta te och faller till ro.

Inga tankar stör mej, känslan av att bara få vara i stunden är behagfull.

Tillslut får jag ändå resa mig. Mitt te är slut sedan länge och min kropp börjar känna av nattens timmar.

Lampans ljus vid husknuten faller på krassen som blommar, en bild som ger mej en känsla av förestående höst.

Där inne stänger jag dörren och tassa mej försiktigt genom rummen.

I vardagsrummet lyser det ett svalt ljus genom fönstret och bildar skuggor på bordet nedanför.

Tänk hur allt förändras i ljuset från en måne. Hur fantasin kan fara iväg med en till oanade ställen.

Men så ej denna natt.

Denna natt är fri från oanade ställen.

 Denna natt tillfaller Landet Menlösa



Dagarna kom och dagarna gick.

Våra födelsedagar, dom knackade på, stannade några timmar för att sedan vandra vidare till nästa..

Två dagar innan jag fyllde 26 låg jag på BB på Östra i Göteborg.

Tidigt på morgonen den 28 kom Joanna till världen. En något krånglig förlossning, som avlöpte väl.

Liten späd med stämband som vibrerade av indignation låg hon där.

Döpt efter ett namn som flimrade förbi från en amerikansk film rolls lista.

Jag mins känslan när jag såg namnet, det smällde till i solarplexus och blev varmt.

Detta är namnet hon skall bära tänkte jag

Jag min ej filmen.

Joannas födelsedag firade vi några dagar tidigare i år.

Till Margretetorps Gästgiveri for vi för att inmundiga en hotell frukost där.

Joanna kom kungligt på bönpallen bakom Robbin

Vi sneglar förväntansfullt på varandra jag och Alex. Vi var så nyfikna på hur Joanna skall reagera på sin present

Men vist ser hon nöjd ut. Oooooiiiiii hörs det i pappret när hon sliter upp det och kikar samtidigt

Ett falmskärmshopp. Inslaget i brunt papper med glada snören.

Ett falmskärmshopp med fotografering I nästa paket ligger två biljetter till utomhus teatern Stormen, som spelas i skymningen i Kullabergs klippiga teräng.

I vår familj har vi gjort så att även mitt andra barn som ej fyller år samma dag får ett paket.

Må så vara att dom är stora bägge två, men traditioner är till för att stanna.

I hennes paket är det inget falmskärmshopp

Mamma jag hjälper dej, säger Wille och prasslar vilt i papperet.

Där uti paketet ligger ett par rejäla vandrings skor för kommande höstpromenader.

Hotellfrukostar ger en sådan lyxig känsla.

Att få sitta och mumsa, springa och hämta i flera omgångar.

Bröd, yoghurt med roliga toppingar, äggröra, sill, frukt, grönsaker, plättar, maränger, te,

Vi reser oss upp vid vårt det runda bordet vi sitter vid.

Sjunger högt, men jag hör att vi ligger några tonlägen lägre än vad vi brukar.

Hänsyn tror jag Per skulle säga.

Det kliar i mungiporna på mej att få öppna upp och hojta högre

ÄR DET EN VANLIG DAG

ÄR DET EN VANLIG DAG

NEJ DET ÄR INGEN VANLIG DAG
FÖR DET ÄR NANNAS FÖDSEDAG

HURRA HURRA HURRAAAAAAA

Wille lutar huvudet i handen med mycket alvar i blicken.

Underbara unge. Jag skulle kunna sitta och pussa på dessa runda mysiga kinder en hel dag.

Men det är nog inte så ömsesidigt.

Jag får nöja mej med stulna pussar då och då. Känna känslan djupt där inne i mej och smaka på den där känslan allt i mellan åt istället.

Vi blir mätta tillslut och beger oss ut i solen som värmde gott den dagen.

Borta under träden står motorcykeln, och den skall William få prova att sitta på innan vi far iväg åt var sina håll.

Waaaoooooooooo säger Wille

Waaaaaaaoooooooooo hör vi igen där under visiret med jämna mellanrum.

Han gasar, tittar förundrat på sej själv i backspegeln, fäller upp visiret, fäller ned visiret, gasar lite till

Ögonen lyser. Det är jätte

Waaaaaoooooooo

Min födelsedag kommer några dagar senare.

Trött och sliten efter hantverksmässan som just varit.

Ett halvt slag i sju på morgonen kommer Per in med en bricka.

En bricka fylld av blommor, smörgås, tårta och paket.

Att fylla år är bland det bästa jag vet. Må så vara att jag bara blir äldre och äldre, men känslan av att få ha en egen dag med paket och tårta är helt underbart.

Per åker iväg till jobbet, jag hasar mej ned bland lakan, kuddar och täcke en liten stund.

Känner morgon kylan strömma in genom det öppna fönstret.

Känner igen den där fuktiga kyliga lukten.

Så då kom den där dagen, på min födelsedag dessutom.

Sommaren som tar steget in en senare sommar, Första steget inför hösten.

Tillslut stiger jag upp. Jag väntar gäster

Jag dukar upp och fixar till.

Tillslut kommer dom, stora och små.

Vi stoppar än en gång i oss en frukost omgång, men denna gång i Menlösa.

Är det inte dags för tårta nu säger jag just som sista bröd tuggan svalts.

Små fingrar är snabbt framme för att känna och smaka.

Mmmmm hör man mellan fingrarna i Williams mun.

Leksaks hunden har även den fått en omgång tårta. Vit om nosen av florsocker, innan William lägger ned den, för att den skall få gnaga på Semlans ben knota.

Min födelsedag fylls med paket, fniss och skratt som lägger sej som glittrande pärlor i hörnen.

 Vi jagar varnadra på gräsmattan medans vi stoppar munnen full med hallon och smultron. Vill du ha vinbär frågar jag Wille.

Han tar ett bär, tittar på det och ryser i hela sin lilla kropp. Tittar på mej och slänger iväg det.

Nej jag tror inte han vill ha det. Vi leker spöken i te skåpet och springer åter runt med fingrarna spretande framför våran ansikten Uuuuuuuaaaaaaaaoooooo låter vi och ögonen glittrar av spänning och fniss

Inne i köket finns en liten lite hall som vetter ut mot min verkstad. Där finns en griffeldörr.

Snille Wille skriver för fulla muggar, gnager på kritan och skriver vidare.

Det här är en bra liten hall tycker Wille, den går att användas till mycket. Man kan stänga dörren och få vara i fred där, utan att dom vuxna lägger sej i vad man pysslar med.

Kom säger Alex, kom så byter jag din blöja. Wille ligger alldeles stilla med näsan i mattan.

Han syns inte

Men bort då, jag syns ju inte. Bort......

Blöjan blir bytt tillslut.

Men då är det dags för liten trollsöt marsipan prinsessa istället

En blöja till blir bytt.

Klockan går mot eftermiddag och mina gäster reser hemåt

Fnissen och skratten ligger kvar i hörnena, jag tassar runt och sätter på en diskmaskin och en tvättmaskin allt medans leendet leker i mina mungipor.

Då knackar det på dörren.

Där står Christina med en korg fylld fint till mej.

Mitt hjärta fylls av värme och mina ögon av varm vätska.

Jag vinkar glatt till dom när dom åter far iväg.

Jag går in och kikar vad som finns i korgen.

Överst ligger ett hjärta med texten

Till       en

av   de   finaste

rosorna  i  Guds

trädgård

från

x

I korgen finns marmelad godis med rosen smak, en burk rubinröd rosen marmelad, rosenvatten, rosen tvål och rosen doftande dusch gel.

Jag fyller munnen med godis marmeladen och känner en mjuk härlig smak fylla munnen.

Per ringer igen och ber mej ännu en gång titta i ett skåp.  Jag går dit och öppnar även detta skåp. Där ligger en present till.

Jag går en sväng och öppnar alla skåpen ifall det ligger något mer paket någon stans. Men nu är dom slut.

Det har blivit en fin liten hög av presentpapper. Jag öppnar spisluckan och gör ordning en brasa, och in åker present pappren.

Med en kopp te, en filt och en Semla bredvid mej slår jag mej ned i soffan och känner att en förkylning knackar på och vill gratulera

Jag tror denna förkylning är släkt med den förra.

Det är inte alltid lätt att vara älskad.