fredag 15 februari 2013

Nu är det kväll denna den 15 februari 2013.
Denna dag då grannens lille son fyllt 1 år, och säkert många andra med honom, Grattis hela världen. 
Och här sitter jag och viftar på tårna och känner mej varm, glad och nöjd. Tv:en babblar lite i bakgrunden.
I min mun känner jag fortfarande smaken av rosen teet jag drack för en liten stund sedan.
Som turkisk rosen marmelad fyller detta te hela gommen med glädje. Näsan spritter till och vädrar. Det är svårt att hålla ordning på både andningsvägar och självreflexen samtidigt utan att sätta i halsen. 
Himlen är nära i denna stund av njutning för gom och näsa
Direkt från Indien av dom finaste av vänner.
Liten Jamis sitter tålmodigt utanför vardagsrums fönstret på blomlådan och vill in. 
Ha ser ut som om han suttit där en stund. 
Snart säger hans ögon, snart kommer det någon och går förbi.
 -Där kom någon . 
Huvudet hans rör sig lite uggle likt från sida till sida på honom, spanar och kikar.
-Ser hon mej, rör hon (jag) sej mot dörren nu.
 Jaaaaaaaaaaa, jag viste det, jag vissssste det,  jeeeeeeee nu öppnas dörren för mej, lilla mej, endast för lilla mej.
-Bästa att skynda sej in så dom fattar att jag vill in.
Semlan dundrar runt katten, luktar och kollar av. Tittar på mej och menar. Skall han ha mat nu då skall jag  ha det med, bara så du vet.

På golvet ligger hela sjok av tyger i underbara färger och glittrar. 
Även dessa från Indien. Meter efter meter vecklar jag ut från deras inpackning, försöker svepa in mej i dessa. Hmmm hur gör man, trixar och fixar framför spegeln. 
Men hur jag än bär mej åt så ser det underligt ut på mej. 
Men så vackra dom är.
Jag virar in mej lite till. Beundrar verket med ett brett leende på läpparna.
Jag ser ju inte så där speciellt Indisk ut, men glittrar vackert och ser riktigt tjusig ut på mitt eget lilla sätt.
Jag fyller hela mitt huvud med dessa vackra tyger och låter dom vila där inne.
Snart hittar dom en form dom skall ha.
Nej det blir ingen bild på mej invirad i dessa underbara tyger. 
Velly solly, happi pepel ut der in tis bigg vörld.
Denna färg klick käns väl görande för ögonen 
mina. 
Efter så mycket av vinter vitt och grått, ger det hopp om en annalkande färg förändring.
Jag stoppar in en liten boll i min mun gjord på valnötter, pekannötter, dadlar, aprikoser, kakao, honung och kokos.
Mmmmmm gott.
Fnissar vid minnet när en av döttrarna skulle ha en liten energi kick på en lång resa.
Med i bagaget fanns en liknande blandning. Många blev det på resan.
Var lite försiktig så du inte äter upp alla på en gång. Du är ju inte riktigt van att äta dom. Kan sätta igång magen om du har otur, var mina ord när vi packade ned dom. 
Vid dotterns framkomsten blev stegen låååååånga till toan.
Men jag mumsar på. Toan är nära och jag är lite van vid dom.
I köket klingar skratten kvar efter middagen med mina vänner. Jag stannar kvar lite extra i köket och lyssnar till dessa kvarvarande toner.
Snart skall jag tassa in i duschen och använda min nya handgjorda tvål, även den med en kryddig doft av Indien
I ett fodral av formpressade banan blad ligger en rund liten hand gjord tvål. Med en alldeles lagom passform i handen.
Jag kommer att flaxa vilt i soffan, sedan jag satt mej där, resa mej och sätta mej helt utan anledning.
Bara för att få känna doften av kryddig tvål som blir i vinddraget av mina rörelser.
Men jag får vara försiktig så jag inte spiller  ut mitt väldoftande te med mina yviga rörelser.
Där skall jag sitta och sticka raggsockor denna vinter kväll och veta att det snart kommer en färg förändring där utanför.
Tack älskade happy couple för underbara presenter och en underbar stund med er idag.

2 kommentarer:

  1. så vackert! Jag tror du har varit en vacker Indiska en gång.

    SvaraRadera
  2. :-) Ja vem vet. Kanske är det så att vi vandrar där i indien vid varandras sida.

    SvaraRadera