En liten liten föraning av att det kanske, kanske kommer en vår, kändes i luften idag.

Solen skiner stark, och stolt blänker den i snö och is. 

Ögonen kisar

Skuggorna följer oss där vi går. 

Med en våldsam öl kagge och ett mycket litet huvud är min skugga ute och går med en tupp.

Och minsann ser det inte ut som om min skugga har glömt att stänga gylfen. Fritt hänger den där och marken ser blöt ut

Den skuggan får jag ta mej ett samtal med. Må så vara att vi bor på landet, men det finns gränser.

Under en stund lurar skuggan mej. När jag tittar igen ser jag åter hunden.

Så skönt.

 Vinden biter kinderna och jag känner rynkorna minska i samma takt som kylan drar samman skinnet.

En svag gnutta vår finns i den kyliga vinden.

Per har lämnat spår efter sig. 

En kopp ingefärs te värmer mej där jag står lutad mot husväggen och lapar lite av solen som silar ned genom grenverket.

Underbart ljuvligt att få stå där en liten stund med solens strålar mot mitt ansikte. Känna värmen och rynkorna återkomma.

 Liten jamis stryker förbi mej. Ser nöjd ut över att se oss ute. 

Mina steg leder mej tillbaka till verkstan.

Jag ser spindelnät överallt där. Dammsugaren kommer fram och jag börjar min spindelnätssugande.

Men allra först sätter jag mej ned på över våningen vid symaksinen.

Några sömmar skall justeras.

Ljuset strömmar in genom fönstret. Det är skönt att sitta där och sy. 

Se maskinen tugga sig igenom tyget, se hur det bundit i hop olika stycken, stryka med handen över sömmen, för att sedan godkänna och sy nästa söm.

Om det nu skulle bli regn i morgon dag, ja då skall jag be att få erkänna att i min framfart med dammsugaren kom det med två spindlar. Så felet skulle kunna var p.g.a. av detta.

I mitt inre hör jag min dotters hejar rop över detta tilltag. 

Yes........ två mindre att hata.

I alla tider har vi fått undsätta henne i svåra situationer där spindlar varit inblandade.

Nu mer är det hennes älskade man som får göra detta.

Jag tror du vet Max att du är en hjälte i dessa stunder