Morgonen bjöd på värme.

Min skägg prydde man hade tänt en brasa innan han for iväg, tidig på morgonen. Det var ljuvligt att stiga upp utan att huttrande ta sig runt i stugan väl insvept i raggsockor och och tjock kofta. 

Utanför föll vita flingor stilla och sakta ned. På marken låg ett vitt täcke. Alldeles stilla och tyst kändes världen. 

Vilken underbar dag att få vakna till.

Jag börjar sakta fylla min dag med nytvättad tvätt mm.

Snöflingorna faller fortfarande tyst och stilla där utanför.

Så går vi ut, jag och Semlan. Jag skall skotta fram små stigar att ta oss fram på.

En till vedskjulet, två till ladan, två till verkstan. en till parkeringen och till sist parkeringen. 

Det är puder snö, lätt att skyffla undan och värmande för kroppen att skotta undan.

Semlan försvinner för en stund

 Och helt plötsligt så står hon där igen. 

Alldeles jordig runt nos och tassar.

Jag går på spaning och följer hennes spår i 

snön för att upptäcka var hon grävt

Virrigt går spåren i snön, än hit och än dit.

 Och efter en stund ser jag

Ett mullvadshål som blivit

nogsamt undersökt av henne.

En mullvadshund, precis vad jag 

behöver i min trädgård.

Önskar bara att hon haft större 

framgång i sin jakt på dessa jord

 grävare.

I mitt förföljande i Semlans spår 

finner jag små underverk som snön och trädgården skapat. 

Vassa blad inbäddade i mjuk kall snö

En trädgårdsbänk som aldrig blev intagen. stolt står den där nu och visar upp sej i sin fullkomlighet.

Skuggan faller långsmal och sirlig framför den.

Jag smyger mej försiktigt fram. Det är så tyst att jag inte vill störa.

Framför stugan sitter munken på en bädd av mossa och väl insvept i snö.

I julas hade jag satt lite vit fårpäls runt hans haka. 

Idag har han iklätt sig en vintermössa.

Det ryker ur skorstenen och jag börjar längta efter en kopp te.

Lite till höger och bakom hallonen ligger min verkstad. 

Jag njuter lite till av min stund där ute i stillheten.

Så hör jag fågelkvitter. Hela min kropp reagerar innan hjärnan riktigt hunnit fatta.

Glada fågelkvitter i januari solen.

Cannada gässen avbryter fågel serinaden när dom drar över åkern i sin v formation

Nej nu går jag in och gör mej en kopp med te. Men när jag närmar mej huset känner jag att jag måste kika in genom fönstren. Det känns lite spännande, även om vi bor där själva.

Att kika in genom fönstren ger mej en liten ny dimension av hur vi lever.

Om inte detta hus varit vårt, och jag kikat in genom fönstren, vad hade det jag då sett där inne, och vad hade det då sagt om dom som bodde där.

Det är med dessa funderingar jag kikar in.

Jaha där är köket, det ser välkomnande ut tänker jag. Oj vad frukt dom äter här, skeva handstöpta ljus. Men vad är det för orangedärborta på fönstren mitt i mot.

 Ahaaaaa det är en blyinfattning i form av en blomma. 

Jag går några steg till vänster för att se genom nästa fönster.

 Oj öhhhhmmm rakt in i rumpan på en liten ängel. Rörigt folk är det nog allt ändå som bor här. Ser ut som om dom renoverar, varm och skön matta dom har. Hänger det något slags drapperi där till höger. Ser ju inte klokt ut. Vad tänkte dom med egentligen när dom hängde upp det.

Mitt framför kaminen. Nä men vänta, det är nog tvätt som torkar framför kaminen, påslakan kanske. Så är det nog. Smart.

Så går vi in Jag och Semlan. Jag gör mej en kopp te, men går strax ut igen. Inte kan jag dricka den där inne när det är så gudomligt härligt ute. Det får bli årets första kopp te utomhus. 

Jag går bort och lutar mej mot ett av dom gamla äppleträden. Står så en liten stund med en rykande kopp

och suger i mej av stunden och ljuset. Ser underliga skuggor som skapats på snön av vinter torra växter.

Så kommer åter min skägg läpp till man hem och vi står båda två en stund till där i det bleka solskenet innan vi går in och gör oss lite till livs.

Jag får ett telefonsamtal om besök, och slänger snabbt ihop en sockerkaka och tar fram hembakt bröd ur frysen.

Köket fylls av fniss och jollrande läten. MOMO säger William och fortsätter med några obegripligt ord.

Vad spännande svara jag, så fortsätter han i vild fart in i sovrummet där Per sitter vid datan. FAFA (översättning PERFAR) hör vi han hojta, samma procedur upprepas . Så springer han där i mellan köket och sovrummet gång på gång barfota på kalla golv. Kom får jag känna på dina fötter säger jag. Men det var mjuka små varma fötter som jag fick i min hand.

Hästar, tuppar grisar allt läggs på rätt plats. Vi hör honom grymta och härma djurens läten där på golvet.

Gabriella sitter i barnstolen och viftar på armar och ben under glatt joller

Jag bara njuter av deras varande i vårt hem.

Underbara härliga lilla familjen.

Vi fikar och mörkret faller ganska snabt utanför fönster och dörrar.

Det blir dags för lilla familjen att fara tillbaka till lilla staden bortom åsen.

Jag går in efter att vinkat av dom. Det är stjärn klart och nästan vind stilla.

Vi diskar upp och ställer tillbaka.

Tar på oss varmt och går åter ut och tänder en komloj

Det tar en liten stund att få den fylld av varm luft

Snart

Nu släpper vi den säger Per

Så glider den iväg upp i luften och bort över åkrarna.

Vilket bra avslut på denna alldeles underbara dag.