onsdag 20 juni 2012

Klockan är sent när jag lägger mej för att sova. Det är kyligt i rummet. Håret är ny tvättat och klibbar blött på min rygg. Jag ryser till. I sängen ligger liten Semla och sneglar på mej. När jag lägger mej försöker jag stjäla lite av den värme fläck som blivit under täcket av hennes kroppsvärme. Utanför fönstret är mörkret inte svart, det är sommarnattens ljusa mörker. Jag inbillar mej att jag ser detta sommarmörker lite extra klart genom mina ny-tvättade fönster.
Känslan av förnöjelse är stark.
Klockan är tidig morgon när jag vaknar. Tröttheten bränner innanför mina ögonlock men kroppen vill inte sova. Under täcket är det för varmt, och jag sparkar av mej det. Det surrar en fluga i rummet, och Semlans käftar slår i luften. Hon missar den. Den surrar envist runt oss, och lite små irriterad rycker jag täcket över mej igen för att slippa dess enerverande närmanden.
Utanför fönstret lyser morgonsljuset klart genom mina rutor.
Jag går upp och sätter på en tvättmaskin och låter dagen börja sin färd.
Känslan är behagfull, känslan av att trampa runt på ny-städade golv och känna att allt har sin plats för tillfället.
Medan maskinen surrar passar jag på att tvätta ylle plagg som ligger och väntar på ett bad. Dom har legat där ett tag och väntat.
Tvättmedels kornen ruskas om i det ljumma vattnet i handfatet, det är lite roligt att rassla runt i dom och se hur dom löser upp sej och bildar ett skum.
Raggsockor läggs i blöt och vattnet färgas smutsbrunt.
Det finns en rofylldhet i detta att stå där på gammalt vis och tvätta sin tvätt. Det tar en stund, ylle plaggen är många. det sista som åker i är vinter sjalen som brukar ligga på gungstolen i köket.
Tvättmaskinen har surrat färdigt, samtidigt som min handtvätt är färdig. Jag öppnar dörren och kollar om det är någon ide att hänga tvätten ute. Himlen är blandad med blått och vitgråa moln. Jag hänger den ute. Gräset är lite långt och fuktigt av nattens och morgonens dagg. Det bildas spår efter mina tofflor.
Fukten kryper in i tofflorna och fötterna som är nakna i dom gör lustiga små ljud.
Det är stilla, klockan är såpass tidig att tilloch med bönderna och deras maskiner är lugna denna min morgon stund. Jag hänger upp min tvätt. Jag tycker det är så vackert med tvätt som hänger på tork. Allra vackrast är det vita tvätten. Men det är ingen vit tvätt idag.


Morgon ljuset silar genom körsbärsträdets bladverk och min vinter sjal. Röda arbetsbyxor hängs tillsammans med med röda t-shirt, och ur tvättpåsen plockar jag upp min sommar sjal.


Jag trasslar ut fransarna som har flätat ihop sej. Tänker att jag måste färga den i en annan färg. Laxrosa, en färg som får mina tankar att vandra till dåtidens underkläder. Tanken vandrar vidare, och mins en korsettliknande historia i samma färg. Den köptes av mej för många år sedan. En laxrosa kropps återhållare från femtiotalet "direkt" från fabriken.
Jag börjar le, och mins även när jag använde den. Hyskorna var många i ryggen och Per fick hjälpa mej. Från skulderbladen och ned över höfter och rumpa. Kuporna fram till stod stolt givakt rakt ut. Inte lyckades jag fylla dom med vad min kropp hade att bjuda på. Nej det fick bli ett tillägg av fetvadd och näsdukar. Håret flätades till Pippi  flätor med ståltråd i, och olika långa strumpor hasades upp över mina ben. Munnen målades smetigt röd, och med samma smetighet lades ögonskugga och mascara på. Resultatet var perfekt. Nu var jag färdig att gå på maskerad tillsammans med Per, som var ut-klädd i beige trenchcoat, hatt och portfölj. Han var skattmas och jag var en något bedagad
Pippi Långstrump.
Det droppar från tröjor och sockor, ner på plattorna. Det luktar gott, nytvättat och morgondagg.
När jag lägger tillbaka tvättpåsen vid tvättmaskinen ser jag att jag glömt att tvätta duken jag fick av Per.
Den åker ned i handfatet den med och genomgår samma process som dess föregångare. Den är vacker min duk. Den kanske kan användas som sjal den med, går mina tankar denna "sjal" fyllda morgon.


Nu får den droppa där på strecket med allt det andra. Ljuset har blivit starkare. Den första traktorn har vaknat och brummar förbi. Jag styr mina steg mot min nya kompost. Klappar lite lyckligt på den. Tänk att jag åter har en kompost. Saknaden har varit stor under tre års tid.
Jag bestämmer mej för att sätta några växter runt den. Inte skall den stå där och känna sej ensam. Och nu styr jag stegen mot skjulet där spadarna hänger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar