Gryningen ramlar in genom fönstret, grått segt grynings ljus. Jag kisar försiktigt. Det gör ont i mina ögon. Lite svullna ögon lock och blanka ögon. Feber blanka är dom. Men det slår mej när jag tittar på dessa blanka ögon i spegeln, att de är lite snyggt. Lite belladonna droppar och det hade varit perfekt, perfekt då en gång för länge sedan då håret var pudrat vitt och högt på huvudet. Då klänningarna var överdådiga och ej gick att tvätta.
Men då var då och nu är nu. Här räcker det inte med feberblanka ögon. Små snor älvor har även angripit mej. Från en liten ganska ny kropp till min lite mindre ny. Det får mej att undra om dessa virus angripare märker någon skillnad på individer. Tänker dom kanske, waooo mer utrymme att leva livet på. För här i denna kropp lever dom verkligen livet. Jag är så tacksam för den individ som en gång började väva ylle filtar. Mina ylle filtar jag virar in mej i är gjorda av min mamma. Min fina mamma som färgat garn från min brors får, och sedan vävt dessa värmande alster.
Soffan är åter min bästa vän, allt medans tvn spottar ut konstiga amerikanska serier. Serier jag inte ens visste fanns. Underliga saker som får mej att fundera.....
Halva Sverige ligger virus angripna säger dom på TV Också lilla jag där i min soffa. Per tassar runt mej och undrar hur han kan hjälpa mej. Jag försöker rycka upp mej lite. Men det lyckas dåligt. Kanske denna grågrynings dag är lite bättre än gårdagens.
Kanske hjälper värktabletterna lite bättre än i går. kanske är det bättre serier på Tv.
Kanske Kanske Kanske
Åh din stackare *Lena kryper tätt intill under dom hemvävda filtarna och snorar hemtamt* Maria du lovade mig att svära på gammalengelska , ögonen tindrar våtblanka förväntansfulla
SvaraRaderaVi drar filten över våre huvuden en liten stund och fnissar mitt i snorandet. Och du får en alldeles egen näsduk av mej. Där under filtarna får du en ramsa. Men du vet min engelska.... Men jag kan ett annat språk. Håll i dej. Tjofaderittan fläskläpp, låt den fara ända in i baljan. I baljan skall den drunkana den jäklen. Fjofadderittan snorblobb, Jag skjuter dej i sank med min tveeggade bössa. Förpassar dej i djupet av det versta din jäklel. O.s.v. Eller som Joanna sa när hon var sex år och gick i förskolan. Min mamma säjer Fan, helvettes djävla skit jävlar när hon är arg. Så rätt hon har och så sur fröken blev.
SvaraRaderaNu blev det varmt under filten så vi viker undan den lite och försöker andas normalt