torsdag 23 februari 2012



Egentligen är jag hungrig.
Men att gå in och laga mat lockar mej inte.
Jag rotar fram en vinter trött stol som jag ställer i lä vid växthuset, allt medan Semlan kikar undrande på mitt förehavande.
En kopp te kopp fullbordar känslan av vår.
Vantarna får agera som värmedyna för rumpan. Fingrarna ömmar lite efter det heta teet som skvimpade ut över mina fingrar. Men ååååååå vilken underbar känsla att få sitta där i solen en liten stund. Att höra vinden svepa genom trädkronorna. Jag blundar, och  inbillar mej att det är havet jag hör. Det är nästan samma ljud. Bara nästan, och så lite fantasi. Bäcken i sänkan strax nedanför mej, blänker i solen. Den rinner fort och är riktigt bred. Den är inte hoppvänlig längre. Plums känner jag i mina tankar, men den tanken avbryter jag snabbt, den blev alldeles för kall.
Semlan hoppar upp i knät och slår sej till ro. Vilken alldeles perfekt dag. Alldeles varm om kinderna och i hjärtat av sol och vind.
Ja just det ja, leran, jag skulle ju hämta upp leran i källaren. Leran som skall upp till min verkstad Muren till den lilla källaren har rasat. Det ligger stenbumlingar framför hela dörren. Tjälen och vintern har rört runt bland dom, och fått dom att tappa fästet. Jag lyfter stönar och förflyttar. Svetten rinner innanför ylletröjan och i pannan på mej. Men bort kom dom och in i källaren kom jag.  Där inne står krukor på hyllor med vinter förvarade växter i. Har dom dött eller klarat sej. Jag kikar närmare på dom och känner på jorden. Fuktig, och små små gröna blad börjar kika fram här och var. Det blänker till på dom vitkalkade väggarna. 
Torkat snigelslem.
 Som glitter i en julgran, men på mina vita källarväggar. Lite fint bestämmer jag mej för. Och där på täckena som hängde som skydd vid dörren för vinterns kyl, där sitter skaparen till dessan glittrande stråk. Ut och träffa våren hojtar jag till den, och förpassar den ut i trädgården.
80 kg lera bäres ut till den väntande skottkärran och transporteras sedan upp för den lilla slänten. Det kippar runt fötterna från den blöta marken.
Men det är vår och jag är varm, varm och lycklig över att jag var hemma när våren kom och hälsade på

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar