Underbara April Söndag

 

 

De trodde jag inte när jag gick och lade mej i går afton. Trodde inte att det skulle bli en härligt varm solig dag. Vist sade dom det på vädret i TV igår, men med tanke på den kyliga vind som for genom gårdagen verkade det som en fantasi.

Man skall svettas in våren och frysa in hösten var det mantra jag fick höra under min uppväxt.

Och så har jag gjort idag, svettats och åter svettats in våren.

Tvätt maskinen likaså.

 

 

Den första tvätten som hängts ut detta år. Det luktade inte så speciellt med gödsel från åkrarna idag.

Där hänger den och fladdrar, och jag stannar kvar och ser tygerna röra sej i den ljumma luften. Jag fortsätter att hänga nästa maskin inne i huset. Där luktar ingen gödsel, vilken himla tur

 

 

I Oxeln vid ladugårds väggen bättrar skatorna på sitt bo. Det ligger lika mycket pinnar på marken som uppe trädet. Jag fortsätter mina steg mot mina odlingsbäddar. Gräver undan och gör plats för gödsel.

Det står en stor skopa gödsel utanför grindarna som grannen ställt till mitt förfogande. Lycklig är jag och lycklig är Semlan.

När jag kommer med skottkärra och grep, ja vem står redan där vid skopan.

Jo Semlan, glatt snaskande på innehållet där i.

-Jäklar nu kommer hon, tycks hennes blick säga medan svansen sänks till marknivå från den sedvanliga lilla knorren över ryggen.

- Jag hinner en tugga till innan hon hinner fram. Käkarna mal på henne och det hänger en liten tuss med dynga i mungipan på henne.

Det blir duschen för dej sedan hotar jag och pekar "högrest" över henne, mot grinden in i trädgården.

Tre odlingsbäddar grävdes och åtgärdades, 6 stycken återstår.

Den vinter trötta kroppen får ta det lite varligt.

 

Bredvid skopan står en stor rulle halm, som stadigt minskar. Jag lägger halm och täck odlar lite över allt i trädgården.

Denna gyllene gula halm

 fluffig, prasslig och är lite över allt när det blåst



i den. Små pensér planteras i krukor och lådor. Bäst att lägga lite halm där med som skydd när frosten bits. Katten kommer och inspekterar vad jag gör. Sätter sig nöjt i halmen och verkar tillfreds över livet och med mitt förehavande. Semlan kommer även hon traskande. Det fins en aura av skit lukt runt henne. Hualigen. Jag stannar upp och lyssnar, tittar upp mot himlen. Den är täckt av ett soldis. Jag ser inget. Men vist låter det som tranor. Så hör jag även lärkan. Den första detta år. Jag hade också väntat att flytta hit denna vår om jag varit flyttfågel. Så hämtar jag lökar som ligger i pappers påsar i verkstaden.

Hyacintlökar från i julas och påskliljor från i påskas, små pärlhyacinter ligger också i påsarna.

Jag gräver gropar och stoppar ner dom där i.

 

 

Så går jag en sväng i trädgården för att se hur långt allt hunnit denna dag i mitten av april 2013

Och där är mina munk skräppor i full knopp.

 

 

Kirskål och nässlor

 

 

Små små blå doftvioler

 

 

Gräslök

 

 

Trädgårds syra

 

 

Blåsippor

 

 

Honungs ros

 

 

Väl inarbetade handskar

Nu har mörkret fallit och en ny tvättad hund ligger i soffan. Tvätten intagen, en ny tvättad Maria på stolen och en strybräda med stryk tvätt framför Tven. På tven börjar den svenska deckaren. Det är dags för mej att styra stegen ut i vardagsrummet

Det är vår, säger almanackan. 

Vårdagjämningen har passerat, och det närmar sig slutet på Mars månad med stormsteg.

Men när jag sticker ut näsan utanför dörren säger känslan en annan sak.

Termometern kryper ned mot -15 grader på nätterna. Vindarna är stilla på morgonkvisten, och fram på dagen börjar även dom röra på sig, friska i och fladdra på ordenligt.

Vimplarna på sina stänger ute vid vägen fladdrar och flaxar i en vild dans.

I köket hör jag te muggarna lystet ropa, värm oss med dryck och solsken.

Min kropp låtsas inte lyssna, även om öronen fångat upp de små ropen.

Nja, kanske, kanske.

I bildgalleriet ligger bilder och väntar på att få beskådas.

Bilder från en kall Februari dag med underbart smakfullt goda vänner i en ombyggd fångtransport från Väst Tyskland på väg mot Eslöv och Billinge.

 

In på gården kommer dom åkande. En stor grå buss.

En gång i tiden på  det goda70 talet, bygdes denna buss för att agera fångtransport.

Kanske kan det vara så att Baader- Meinhof  ligan åkt i detta eminenta fordon.

 

Nu är det vår tur och

vi kliver in i bussen och gör oss lite hemma stadda. I förarsätet och på passagerare sätet sitter vårt värdfolk Vinna och Peter. 

Vi backar ut från vår lilla gård och dagens  resa är på börjad.

Ute är det knaster kallt och februari grått. Inne i bussen är stämningen varm och fnissig.

 

Det skakar och skramlar från husgeråd  som hänger på krokar i bussen. Semlan sitter inlindad i en ylletröja på golvet.

Ta mej härifrån tycks hon vilja säga mej. Jag svara att mins våran mopedresor om somrarna min vän.

Detta är samma fast i större skala.

Landskapet far förbi utanför fönsterna. 

Jag sitter i en rofylld drömvärld. Hör samtalen i bussen så där lite i fjärran.

Tankarna far än hit och än dit. Blicken vilar på gungande interiör.

Varma fina färger och textilier.

Fötterna är kall i sina raggsockor, jag gnuggar dom mot varandra för att åter få dom varma.

Jag försöker att tanke mässigt fläta mej in i väggarna på bussen. Få lite dold information som sitter där från tidigare resor och händelser.

Men se väggarna är solida, i trä och tjock plåt, och jag är lite klen i min önskan och iver.

 

 

Vi stannar i Eslöv. 

Var gång jag säger Eslöv , börjar min mun tvångsmässigt forma orden till något som skulle kunna liknas till EeiiisssllööÖÖvvv, med dom sista stavelserna vilande i ett rejält underbett.

Ihärdigt och lite maniskt formulerande dess ord, kliver jag ur bussen och vidare in i butiker med gamla saker till försäljning.

Spännande som alltid på jakt efter saker som är trivsamma.
Med famnen full far vi vidare till Billinge.

Där bor Isa med familj.

Vi beundrar Den lilla butiken hon håller på att iordningställa. Den som ligger under den stora blodboken. För att sedan vandrar runt i deras hus och beundrar skapelser hon skapat.

Både i tyg och snickerier.
 

 Isa har en blogg

http://vintageunderblodboken.blogspot.se/2013/01/formex-2013-och-lite-sant.html

Där kan man beskåda, fundera och handla.
 

 En fika vid deras köks bord med goda bulla prat glada härliga ungar, och sedan bär färden åter hemåt.

Vi skramlar vi oss fram på vägarna mot Menlösa och vår lilla stuga.
Skuggorna är långa och mörkret kommer krypande utefter väggrenen.
En härlig dag med härliga vänner.
 

Nu hör jag hör det gå i ytterdörren. 

Besök månntro. Jo så är det .

I dörren står en Joanna med sin nya sambo, Vissla.

 

 

Jag undrar om jag kan lura med dom ut i trädgården på en kopp te och gagnar stund.



En liten liten föraning av att det kanske, kanske kommer en vår, kändes i luften idag.

Solen skiner stark, och stolt blänker den i snö och is. 

Ögonen kisar

Skuggorna följer oss där vi går. 

Med en våldsam öl kagge och ett mycket litet huvud är min skugga ute och går med en tupp.

Och minsann ser det inte ut som om min skugga har glömt att stänga gylfen. Fritt hänger den där och marken ser blöt ut

Den skuggan får jag ta mej ett samtal med. Må så vara att vi bor på landet, men det finns gränser.

Under en stund lurar skuggan mej. När jag tittar igen ser jag åter hunden.

Så skönt.

 Vinden biter kinderna och jag känner rynkorna minska i samma takt som kylan drar samman skinnet.

En svag gnutta vår finns i den kyliga vinden.

Per har lämnat spår efter sig. 

En kopp ingefärs te värmer mej där jag står lutad mot husväggen och lapar lite av solen som silar ned genom grenverket.

Underbart ljuvligt att få stå där en liten stund med solens strålar mot mitt ansikte. Känna värmen och rynkorna återkomma.

 Liten jamis stryker förbi mej. Ser nöjd ut över att se oss ute. 

Mina steg leder mej tillbaka till verkstan.

Jag ser spindelnät överallt där. Dammsugaren kommer fram och jag börjar min spindelnätssugande.

Men allra först sätter jag mej ned på över våningen vid symaksinen.

Några sömmar skall justeras.

Ljuset strömmar in genom fönstret. Det är skönt att sitta där och sy. 

Se maskinen tugga sig igenom tyget, se hur det bundit i hop olika stycken, stryka med handen över sömmen, för att sedan godkänna och sy nästa söm.

Om det nu skulle bli regn i morgon dag, ja då skall jag be att få erkänna att i min framfart med dammsugaren kom det med två spindlar. Så felet skulle kunna var p.g.a. av detta.

I mitt inre hör jag min dotters hejar rop över detta tilltag. 

Yes........ två mindre att hata.

I alla tider har vi fått undsätta henne i svåra situationer där spindlar varit inblandade.

Nu mer är det hennes älskade man som får göra detta.

Jag tror du vet Max att du är en hjälte i dessa stunder

 

Morgonen bjöd på värme.

Min skägg prydde man hade tänt en brasa innan han for iväg, tidig på morgonen. Det var ljuvligt att stiga upp utan att huttrande ta sig runt i stugan väl insvept i raggsockor och och tjock kofta. 

Utanför föll vita flingor stilla och sakta ned. På marken låg ett vitt täcke. Alldeles stilla och tyst kändes världen. 

Vilken underbar dag att få vakna till.

Jag börjar sakta fylla min dag med nytvättad tvätt mm.

Snöflingorna faller fortfarande tyst och stilla där utanför.

Så går vi ut, jag och Semlan. Jag skall skotta fram små stigar att ta oss fram på.

En till vedskjulet, två till ladan, två till verkstan. en till parkeringen och till sist parkeringen. 

Det är puder snö, lätt att skyffla undan och värmande för kroppen att skotta undan.

Semlan försvinner för en stund

 Och helt plötsligt så står hon där igen. 

Alldeles jordig runt nos och tassar.

Jag går på spaning och följer hennes spår i 

snön för att upptäcka var hon grävt

Virrigt går spåren i snön, än hit och än dit.

 Och efter en stund ser jag

Ett mullvadshål som blivit

nogsamt undersökt av henne.

En mullvadshund, precis vad jag 

behöver i min trädgård.

Önskar bara att hon haft större 

framgång i sin jakt på dessa jord

 grävare.

I mitt förföljande i Semlans spår 

finner jag små underverk som snön och trädgården skapat. 

Vassa blad inbäddade i mjuk kall snö

En trädgårdsbänk som aldrig blev intagen. stolt står den där nu och visar upp sej i sin fullkomlighet.

Skuggan faller långsmal och sirlig framför den.

Jag smyger mej försiktigt fram. Det är så tyst att jag inte vill störa.

Framför stugan sitter munken på en bädd av mossa och väl insvept i snö.

I julas hade jag satt lite vit fårpäls runt hans haka. 

Idag har han iklätt sig en vintermössa.

Det ryker ur skorstenen och jag börjar längta efter en kopp te.

Lite till höger och bakom hallonen ligger min verkstad. 

Jag njuter lite till av min stund där ute i stillheten.

Så hör jag fågelkvitter. Hela min kropp reagerar innan hjärnan riktigt hunnit fatta.

Glada fågelkvitter i januari solen.

Cannada gässen avbryter fågel serinaden när dom drar över åkern i sin v formation

Nej nu går jag in och gör mej en kopp med te. Men när jag närmar mej huset känner jag att jag måste kika in genom fönstren. Det känns lite spännande, även om vi bor där själva.

Att kika in genom fönstren ger mej en liten ny dimension av hur vi lever.

Om inte detta hus varit vårt, och jag kikat in genom fönstren, vad hade det jag då sett där inne, och vad hade det då sagt om dom som bodde där.

Det är med dessa funderingar jag kikar in.

Jaha där är köket, det ser välkomnande ut tänker jag. Oj vad frukt dom äter här, skeva handstöpta ljus. Men vad är det för orangedärborta på fönstren mitt i mot.

 Ahaaaaa det är en blyinfattning i form av en blomma. 

Jag går några steg till vänster för att se genom nästa fönster.

 Oj öhhhhmmm rakt in i rumpan på en liten ängel. Rörigt folk är det nog allt ändå som bor här. Ser ut som om dom renoverar, varm och skön matta dom har. Hänger det något slags drapperi där till höger. Ser ju inte klokt ut. Vad tänkte dom med egentligen när dom hängde upp det.

Mitt framför kaminen. Nä men vänta, det är nog tvätt som torkar framför kaminen, påslakan kanske. Så är det nog. Smart.

Så går vi in Jag och Semlan. Jag gör mej en kopp te, men går strax ut igen. Inte kan jag dricka den där inne när det är så gudomligt härligt ute. Det får bli årets första kopp te utomhus. 

Jag går bort och lutar mej mot ett av dom gamla äppleträden. Står så en liten stund med en rykande kopp

och suger i mej av stunden och ljuset. Ser underliga skuggor som skapats på snön av vinter torra växter.

Så kommer åter min skägg läpp till man hem och vi står båda två en stund till där i det bleka solskenet innan vi går in och gör oss lite till livs.

Jag får ett telefonsamtal om besök, och slänger snabbt ihop en sockerkaka och tar fram hembakt bröd ur frysen.

Köket fylls av fniss och jollrande läten. MOMO säger William och fortsätter med några obegripligt ord.

Vad spännande svara jag, så fortsätter han i vild fart in i sovrummet där Per sitter vid datan. FAFA (översättning PERFAR) hör vi han hojta, samma procedur upprepas . Så springer han där i mellan köket och sovrummet gång på gång barfota på kalla golv. Kom får jag känna på dina fötter säger jag. Men det var mjuka små varma fötter som jag fick i min hand.

Hästar, tuppar grisar allt läggs på rätt plats. Vi hör honom grymta och härma djurens läten där på golvet.

Gabriella sitter i barnstolen och viftar på armar och ben under glatt joller

Jag bara njuter av deras varande i vårt hem.

Underbara härliga lilla familjen.

Vi fikar och mörkret faller ganska snabt utanför fönster och dörrar.

Det blir dags för lilla familjen att fara tillbaka till lilla staden bortom åsen.

Jag går in efter att vinkat av dom. Det är stjärn klart och nästan vind stilla.

Vi diskar upp och ställer tillbaka.

Tar på oss varmt och går åter ut och tänder en komloj

Det tar en liten stund att få den fylld av varm luft

Snart

Nu släpper vi den säger Per

Så glider den iväg upp i luften och bort över åkrarna.

Vilket bra avslut på denna alldeles underbara dag.